Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 maj 1853, sida 1

ki. Här ha Vi åckså tårt Vär gu va låv Dä Går inga Nö på krettera för Vi har Sa nera te skön Män värsäa Har de tait På Män Jolperen Tror jag alt de Skal Bli bra Nok Så de ena får jelpa de andra. käm nu snart Till ås ijenn för de va Så tomt ätter dig När du for för Här har såna vatt Så träkitt gu Vet va såmm går åt Gubben för han e intte lik säj Männ clara Ho är Så allversam Männ de kåmer Te måta för e hustru Bör varra allversam de Har alti varit mitt Lag missmarsdan va unga gräven her till middagen å Reiniussen Sämm ägeck ätteråt för gråyven Han Sprang Såmm han hade varit toki Ya såmm kåm Aten guben Min å clara Bädja Så möke hällsa å tak Ska du ha för agusti Perona Såmm kåmer Skriv Snart förbliver mäd al aktning Minn vördade petters ödmjukasste känare DoroTea bäck föd StangBärg. Konmiinistern gissade ungefärligen rätt när brefvet kunde vara färdigt, så författarinnan hade ej ännu fullkomligt hunnit läsa igenom detsamma andra a gängen, då han inträdde. På sin hustrus begäran ögnade han igenom det, och log. — Nå är det inte bra kanske? sade gumman. — Åh jo, men till att börja med tycker jag det är väl starkt att kalla honom din vårdade Petter. — Det kan jag inte finna . . . när han kalla mig vördad, så ... i — Lika godt, det är inte så noga, sade komministern, verkligen också tänkande detta inom sig. Brefvet lades ihop och förseglades, komministern skref sjelf utanskriften. Inom ett par timmar hade herr Linjal tagit emot det, för att lägga in det uti Ragnarsborgs postväska. På Ragnarsborg voro grefven och grefvinnan oroliga for Kunos skull, ty han hade ater börjat göra besök