Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 maj 1853, sida 1

AKAA 3: 16 derför att han raglat, då han gått tvärs öfver vägen uti en af allerna. Sjelsva polis konstaplarne kunde ej uppgifva att han i minsta mån ofredat någon menniska eller sårat allmänna anständigheten. Mannen erkände förseelsen och bad om anstånd med böterna, men fick till besked, att tvenne poliskonstaplar skulle följa honom till hans hemvist, för att ögonblickligen föra honom i häkte, derest han ej kunde erlägga böterna. Tänkom oss mannen återvändande till sitt hem emellan tvenne polisbetjenter, för att på samma sätt återföras till häktet, derest han ej hemma har penningar liggande! Må detta förfaringssätt än kunna lagligen försvaras, så är det dock ett våld af grymmaste art. — Tänkom oss att mannen i djup och ursäktlig förbittring öfver ett sådant våld, söker befria sig, och att hans hand dervid träffar några af herrar poliskonstaplars helgade personer — hvad förestår honom då? En lång ransakning, med lika lång häktning, och derefter bögsta kroppsplikt (28 dagars vattenoch brödstraff). I sanning — de personer, som äro så skyddade, borde hafva försyn att ej förleda svaga menniskor till en så dyrköpt öfverilning. Och detta förhållande är icke blott tänkbart, det är tyvärr alltför verkligt. Vi känna specielt en händelse i detta fall, som inträffade för ett par år tillbaka, på en annan ort. En fiskare — utmärkt redbar, familjefar med hustru och flera barn — attackerades af en polisbetjent för det han lagt sin båt i hamn. Den kitslige polisbetjenten lyckades slutligen uppreta den eljest tålige mannen — möjligt är dock att ban vid detta tillfälle tagit sig en och annan sup, som bragt hans blod ilättare svallning — så att han knuffade till polisen och bad honom gå ur båten, emedan han eljest skulle kasta upp honom på bryggan. Fiskaren häktades -— satt öfver ett helt år i häkte återvände till sitt hem med fullkomligt brutna krafter, i det eländigaste tillstånd, och dog kort tid derefter, lemnande åt fattigförsörjningen att laga fortfarande vård om hustru och barn. — Liknande exempel skulle kunna anföras i mängd och, om rygtet ej ljuger, har något ditåt passerat icke alltför längesedan, äfven inom detta samhälle. Vi hafva förut flera gånger omnämnt det Bankska målet och lofvat att till detsamma återkomma. Det sker ej gerna och händer ej heller så ofta att vi lemna sådana löften olösta. Så snart vi fått kompletta handlingar skola vi ock taga i tu med saken. För tillfället vare det nog att erinra, att mannen häktades på öppen gata, oaktadt han ej stört någons frid, och qvarhölls i hiåkle under sex timmar, oaktadt ett par män af hans besättning ville taga honom i förvar och oaktadt hans tillstånd ej var värre än att tvenne aktade personer i detta samhälle vittnade, den ene att mannen var fullt redig, den andre att han ej kunnat anse honom hafva varit drucken. Detta oaktadt qvarhölls Bank, fastän flera personer mellankommo och uppmanade poliskommissarien Wickstrand att släppa honom, i häkte till kl. 2 på natten, då han släpptes ut att i djnpa mörkret leta sig fram till sitt fartyg vid Klippan. Rådhusrätten afgjorde saken till po— LAA——