Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 maj 1853, sida 1

hålla något biträde, fastän vädret ej var värre än kapten B. utsatte båt och lemnade den nödställde dansken en känd man afsin besättning, som förde honom lyckligt i hamn. Då fartyget lyckligen anländt till Strömstad infunno sig Kosterlotsarne, Åsör att uppbära sina välförtjenta lotspenningar. — Slutligen meddelades i afseende ä Väderö lotsar ett intyg af Å. Backelin, skeppare på skonerten Alma från Fjellbacka, hvari framställes huru B., som i svår storm med hög sjö och något tjocka, dock ej värre än att Väderöarne kunde ses, inkommit norr om nämnde öar, tätt vid några klippor och brott, kallade knapparne, kryssat fram och åter på fjorden i 33 timma, med flagg på förtopp, för att erhålla lots, då han ej sjelf var känd. Åndtligen utkom från Harne en norsk lots, som for iland och tillsade andra lotsar. Då först utkom lots till B:s hjelp och införde fartyget i hamn, sedan det, efter denna segelprässning, fått ett nytt storsegel sönderremnadt. Dessa äro de fyra anklagelsepunkter mot lotsarne på Vestkusten, i anledning hvaraf de undersökningar blifvit hållna, hvilka vi gå att efter meddelade handlingar referera. I anledning af kapten Johanssons, galeasen Marianne!, i Götheborgs Handels-o. Sjös.Tidn. d. 7 Febr. d.å. omvittnade yttrande hiade löjtnant Simonsson den 28 Febr till rädhusrätten i Strömstad inkallat åtskilliga vittnen, af hvilka följande vittnesmål aflades: I:o Hemmansegaren Otto Beronius intygade: at han om morgonen den 18 Dec. förl. år bemärkt att ett galeaseller skonert-tackladt fartyg kom vester ifrån öppna sjön, styrande bidevind inpå Kosteröarne, tills det kommit på omkring 3 mils afstånd ifrån ön, da samma fartyg vände och styrde sydvart; att fartyget val hade lotssignal hissad, men låg ej bi, efter hvad villnet bemarkte: att under det fartyget styrde in på ön, såg vittnet en båt, hvilken liknade lotsbåten, styra ut emot fartyget, utan att vittnet likväl kunde bemärka eller igenkänna personerna, som funnos i baten, samt slutligen att vittnet ej såg till något annat fartyg. 2:o. Hemmansegaren Reinhold Andreasson, afgaf enahanda berättelse, med den skiljaktighet likväl, att Andreasson icke iakttagit att det omvittnade fartyget hade lotssignal på topp, hvaremot han sett att förre uldermannen Anders Trulsson, lotslärlingen med styrningssedel C. Andersson och lärlingen L. Andersson besunno sig i den bat, Som styrde ut emot det omnämnda sartyget. 3:o. Fyrvaktaren Alexander Mattsson har äfven isragavarande dag sett ett galeaseller skonert-fartyg komma bidevind inseglande från öppna sjön mot Kosteröarne på ungefärligen en mils afstånd, då det vände och höll derefter sydlig kurs. Detta fartyg hade ej lotssignal, efter hvad vittnet kunde upptäcka, och låg ej bi. 4:0. Fyrbiträdet Yfver Stephansson vittnade att i soluppgången den 18 Dec. eller mellan kl. 8 och 9 på morgonen har en galeas eller skonare kommit vester ifrån öppna sjön styrande bidevind inpå Kosteröarne, till dess han kom på ungefärligen 3 mils afstånd derifrån, då han föll och bar af för sydlig kurs, dervid vittnet hade honom i sigte ända till dess han var klar segelskär; att samma fartyg, efter hvad vittnet kunde se, under denna tid icke lag bi, eller hade lotssignal hissad, samt att några andra fartyg den dagen icke af vittnet observerats, men väl flera mindre båtar, son voro ute, men hvilka vittnet ej igenkände. 5:0. Lotslärlingen Johannes Andersson hade den 18 sistl. Dec. om f. m. kommit seglande söder ifrån, då han mellan de s. k. skären: Salen och Löfvan., mött galeasen Marial, hvilken då ieke hade lotssignal tillsatt och ehuru vittnet hade hissat sin lotsflagg, gick så hastigt förbi vittnets bat, att vittnet icke medhann att erhålla svar på sina till de på fartyget varande ställda frågor. AAAO-OOO —