Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 maj 1853, sida 2

—— ————— illa — eller åtminstone dumt — åt. Clara hade begått tvenne stora fauter — den ena, i det hon bröt sönder pepparkakshjertat och bjöd åt lilla Trogen, den andra, i det hon bad magistern läsa upp Nathan der Weise.? Det första hade hon gjort utan att tänka derpå, eller åtminstone utan ringaste afsigt att såra, det sednare hade hon gjort af välmening — begge delarne hade slagit illa ut. Magistern såg likväl så i det ena som det andra en viss plan. Hon vill låta mig förstå att hon försmår mitt hjerta, vär den första konklusionen, hon vill förödmjuka mig genom att låta mig känna att jag ej är så lärd som hon, den andra. Ått förödmjuka henne och hennes bundsförvandt igen, ansåg han icke mer än rätt och billigt. Clara å sin sida funderade blott på hur hon skulle reparera sitt fel. Middagen kom, och gick lika trögt som den föregående dagen. Blott ett enda inträffade, som gjorde något afbrott i enformigheten. Komministersrun frågade nemnligen plötsligt: nå, flickor! jag hör att ni varit ute på promenad i natt. På den djupa rodnad som betäckte deras ansigten var det ej svårt att se att svaret på frågan var ja. Det var så vackert väder .. stapplade Linna fram — sullkomligt sanningsenligt, ty det var anledningen — men som emellertid promenaden häl