Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 april 1853, sida 1

a ngni — dranksodring, det nu böra stå bättre till med svenska kreaturen, och här, som till antalet tinnas flera hundratusen kreatur mera äm i Danmark, borde nu icke behöfvas att importera så mycket ladugårdsprodukter. Men hvad betyder det, att kreaturen få nöja sig med halm och drank, att de icke blifva uthålliga, att deras afvel blir småväxt och klen, att mjölken blir dålig, ja ohelsosam, och att Sverige nödgas importera viktualievaror, blott man slipper att forsla bort den tunga och skrymmande säden, får förvandla den till bränvin och får svenska folket att supa upp den och ruinera sig, endast för bränvinstillverkarnes beqvämlighet ooh felaktiga hushållning. . Annorlunda eller bättre lära kreaturen i Sverige blifvit behandlade i fordna tider, efter Adamus Bremensis, som lefde år 1067, derom kunde skrifva: 4Svearnes rike är det mest fruktbara land, uppsyldt af säd och honung, samt öfverträffar dessutom alla andra länder i boskapsskötsel. i Äfven ärkebiskopen Olaus Magnus, som var född på 1400-talet, beskrifver uti sitt verk de gentibus septentrionalibus svenska åkerbruket m. m. på följande sätt : KHos svenskarne odlas en omätlig mängd hvete. men ännu mera råg. Östoch vestgöthar, som nyttja korn och hafre, erhålla deraf, då väderleken är gynnsam, ett outtömligt förråd af mat och dryck. Likväl brukas alla fyra sädesslagen i båda rikena, Svea och Götha land. När man genomgår Sveriges landskaper, så sinner man der de fruktbaraste betesmarker och talrika boskapsjordar, hvilka gifva en ofantlig produkt i smör. Många tusende tunnor smör bortskickas eller försäljas från alla trakter af landet genom utländska köpmän, antigen för penningar eller bytesvaror, såsom det äfven sker med spannemål, fläsk och andra födevaror. Isynnerhet är smöret från Öland berömdt. Ja, om osten ifrån Parma och Piacensa i Italien är ryktbar, så måste detta tillskrifvas dess första härkomst från Nordens länder, och hufvudsakligen ifrån Westergöthland. Ty ingenstädes uti Norden bereder man bättre ost än der, hvilket härleder sig ifrån dess ymniga beten, på hvilka framfödas så väl höga och starka hästar som stora oxar i en oräknelig myckenhet. — Den tiden eller för 450 år tillbaka fanns minsann hvarken drank eller bränvin! Det var troligen de onödiga och fåfänga krigen som derefter fördes på andra sidan Östersjön, hvilka bortryckte de bästa arbetarne och utarmade Sverige pa flerfaldigt sätt, som först bringade hemmavarande landtoch ladugårdshushållningen i oreda och vanmakt, och i sednare tider drankfodringen som ytterligare försämrat svenska kreaturen, samt hränvinet, som förorsakat lojhet och liknöjdhet för en riktig kreatursskötsel, genom hvilket allt våra ladugårdar i allmänhet slutligen blifvit så litet renderande, att mycket viktualievaror nu mäste importeras, i stället för att Sverige förr kunde sälja tusentals tunnor smör och många sorter lifsförnödenheter. I Danmark, der de fodra med mera hö, säd och rotfrukter, rendera ladugårdarne ojemförligt mera, och der är det hedersposter att sköta kreaturen; i Sverige anses dylika tjenster nästan med förakt, och endast det sämsta folket vIll åtaga sig ladugårds-sysslor; sälunda ej underligt att svenska kreaturen blifva vårdslöst skötta och illa handterade på allt sätt, samt till följe deraf gifva ringa afkastning. Hvad svenska åkerbruket angår, så har det visserligen sedan 1809 gått betydligt framåt (ehuru på många ställen på ängarnes eller det förnämsta kreatursfodret, höets, bekostnad), så att Sverige nu producerar mycket mera säd än svenska folket behöfver, hvilket påtagligen synes af den myckna bränvinstillverkningen. ) Det är dock alltför bedröfligt att så mycken säd (3 mill. tunnor) så Ala användes, nemligen till att demoralisera och utsuga eget folk, hvarigenom Sverige af sin öfverflödssäd icke allenast ingenting vinner, utan tvärtom årligen förlorar på mångfaldigt sätt. Ja, till och med sjelfva bränneripatronerne, som för den oädla och falska vinsten varit så ifriga att försvara den så kallade husbehofsbränningen eller husfylleriet, och icke ömmat hvarken för fäderneslandet eller folket, hafva till större delen, om man räknar noga, lika mycket förlorat som vunnit, genom alla brännerikostnader, dåliga dagsverken, klena, lata, oordentliga, opålitliga och fattiga underhafvande, skogsförstöring, tilltagande fattigvård och fångvård, kostsamma arrest byggnader, försämring af kreaturen o, s. v. Oberäknadt hvad hela samhället lider genom otresligheten af sylleriet, tiggeriet, osedligheten och mångfaldiga brott; hvilket allt polisprotokollerna, domareböckerna, tidningarna och dagliga erfarenheten alltför mycket intyga. . När man nu summerar ihop det lilla Danmarks stora inkomster af dess jordbruk och ladugårdsskötsel under de sistaj39 åren, eller sedan dess sista 7 års lån) Dessutem har de sednare åren blifvit utskeppadt a LK TRA — es en a