öfverste IIagelstams artikel rörande bränvinstillverkningen i Sverige. Från alla orter inlöpa underrättelser om det bisall, som ofvannämnde artikel, af hvilken vi sistl. lördag meddelade en del, rönt utaf en mängd menniskor, som nitälska för saderneslandets väl, och som nu lärt sig inse hvilket hämmande och förderfligt hinder för detsamma ligger i den olycksbringande tillverkningen och förtäringen af bränvin. Ifrån arbetarne i Malmö har ånyo en adress emot denna skadliga rusdryck utgått; flera hushällssällskap hafva anslutit sig till hr Hagelstams uppsats och åsigter, och sannolikt kommer frågan att vid det blifvande landtbruksmötet i Lidköping blifva ämne för allvarliga öfverläggningar. Sällan, om någonsin, har en sådan allmän och enig opinion blifvit inom vårt land uttryckt i någon fråga som i denna. Sednast har äfven Finanskommitten i sitt yttrande inryckt några ganska kraftiga ord i ämnet. Det skall, under sådana förhållanden, bli af intresse att se om våre i höst sammanträdande Rikets Ständer skola kunna motstå den allm. påtryckningen. Sannolikt låter denna oefterrättliga representation dock ej rubba sig. Det är derföre denna, som först skulle förändras. Men huru komma derhän, under den osörlätliga domning och likgiltighet, som synes råda i afseende å denna fråga, på hvars lösning dock vår framtid och vårt lands utveckling helt och hållet bero, till hvilken alla andra reformfrågor ytterst hänföra sig. Men vi vilja återvända till öfverste Hagelstams uppsats. Den fortsätter beskrisningen på de olyckor bränvinsbränningen vållat vårt kära fådernesland, på följande sätt: Genom husbehossbränningens och drankens förvillande inflytelse på svenska landthushållningen, har Sverige nu blifvit så långt efter Danmark, äfven hvad ladugårdsskötseln angår, att Sverige — i stället att producera viktualievaror och ladugärdsprodukter åtminstone nog till sitt eget behof — ännu nödgas importera sådana varor för 6 å 7 millioner rdr rgs årligen (hvilket importen för år 1850 utvisar), hvaremot det lilla Danmark, som föder sina lifkreatur utan drank, exporterar ladugårdsprodukter för omkring 20,000,000 rdr rgs hvarje år, och ändock äter allmogen och arbetsfolket derst. kött, fläsk och smör etc. dagligen, eller mycket mera dylikt än i Sverige, hvarest större delen knappt kunna bestå sig sådan kraftig föda till de större helgdagarne, utan för det mesta får nöja sig med sill och Bröd samt potatis och vattvälling; men bränvin finnes dock nästan alltid i de flesta kojor. Skulle dranken verkligen vara så förmånlig för kreaturen som bränvinstillverkarne hittills trott eller påstått, och ifrigt sökt att inbilla andra, isynnerhet underjriksdagarne, så borde väl nu i Sverige, efter så långvarig och öfverdädig bränvinsbränning, och tillfölje deraf mycken