Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 april 1853, sida 2

Utrikes Nyheter. DANMARK. Fädrelandet har, med anledning af Örsteds inträde i ministeren, en ledande artikel, som visar hvilken stor betydelse man tillägger denma händelse och de farhågor den ingifvit för författningens bestånd. F. förklarar rent ut, att arfsföljdsfrågan får träda i bakgrunden för den fara, som hotar Danmarks konstitutionella utveckling. Motståndet emot det kungliga budskapet måste uppgifvas, om det icke kan sortsättas längre, utan att vigtigare frågor derigenom förbises och åsidosättas. Denna fråga får icke längre förorsaka oenighet emellan de män, som mena ärligt med friheten, icke längre i fientliga läger splittra grundlagens trosaste anhängare och nationalitetens uppriktige försvarare. Bladet uttalar derför som sin bestämda öfvertygelse och som sin allvarligaste uppmaning till sina närmare och fjermare politiska trosförvandter, att arfsföljden hvarken bör eller får utgöra något valprogram. FRANKRIKE. Paris d. 24 April. Regeringen ger i Monitören tillkänna, att det ifrågasatta inrättandet af regelmässiga ångbåtskommunikationer emellan Frankrike och Amerika uppskjutits. Såsom orsaken till detta uppskof anföres nödvändigheten af att, innan någonting i en så vigtig fråga afgöres, först taga kännedom om och pröfva de nya vetenskapliga upptäckter, som kunna hafva inflytande på företagets framgång. Det lär vara fråga om användandet af Eriksons varmluftsmaskin. Under tiden åtnöjer man sig med att inrätta en ångbåtslinia emellan Frankrike och Brasilien. Monitören nämner dock icke i hvilken fransk hamn de för denna linje bestämda ångbåtar skola lägga till. — Bonapartes beslut att flytta sin store farbrors stoft till de gamla konungagrafvarne, har försedt hufvudstaden med ett rikt samtalsämne. Att det icke smakar Bonapartisterne af den gamla stammen är helt naturligt och vid en d. 20, till firande af Napoleon III:s födelsedag gifven bankett skola, sedan champagnen lossat tungbandet på gubbarne, högst mustiga yttranden fällts om den tilltänkta förnedringen af deras afguds quarlesvor. — Helt oförmodadt uppdykar åter ett rykte, att påfven kommer till Frankrike och smörjer Bonaparte. Det är en presttidning, la Voix de la Verite, som bestämdt förkunnar påsvens ankomst. Kommer icke påfven till Paris, så ditväntar man med så mycket mera säkerhet beyen af Tunis. Det är ändå något. SYDAMERIKA. Enligt enskilta bref från Buenos Ayres i engelska tidningar hafva begge de stridande partierna vändt sig till brasilianska gesandten i Buenos Ayres för att med hans bistånd få en förlikning tillvägabragt. Man hyser så mycket större hopp om en god utgång af hans bemedling, som han allaredan tillförne i Montevideo med framgång uppträdt som fredsmäklare. TURKIET. Triester-Zeit. meddelar söljande notiser från Konstantinopel al d. 11 dennes: Det tal, som lord Stratford de Redclifle höll till de vid hans ankomst honom uppvaktande engelske undersåter, lyder ungefär på följande sätt: Mina herrar! Jag tackar er för det emottagande J beredt mig. Ehuru oangenäma händelser förefallit under min frånvaro, så är jag dock af den mening, att man icke kan göra något bättre, än sysselsätta sig med framtiden, utan att blicka tillbaka på det förflutna. Jag känner mig lycklig att hos er finna så mycken öppenhet och trofasthet, jag är äfven öfvertygad, att jag med säkerhet i hvarje ögonblick kan räkna på ert bistånd. Englands politiska åsigter dro nåra förbundna med detta rikes oafhångighet och fortfarande bestånd; ingenting kan låta oss förtwifla på dess framtid, och jag tror, att jag icke har någon orsak att ångra de stora offer, som det kostat mig att lemna mitt sadernesland och min familj för att begifva mig tillbaka ibland er. Jag tackar er ännu en gång, mina herrar, för det emotta