Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 april 1853, sida 2

Magistern antog en tvisvelsam uppsyn. — Sag mig, tant lilla, oss emellan, sade han listigt, hvad tänker tant om den der Lina Florn? — Hvad jag tänker om henne? hvad skulle jag väl tänka om henne annat än det som är godt och väl? — Ja ja, gubevars! jag vill aldrig tala illa om någon ... men ändå ... tycker tant verkligen att det är ett passande sällskap åt Clara? — Nå hvarför skulle det inte vara ett passande sällskap? det är ingen som vet det minsta ondt om henoe . . . dessutom äro de ju barndomsbekanta. — Låt det vara ... men har inte tant i Linas ansigte upptäckt ett visst drag af illmarighet ... har inte tant sett att hon har anlag för att vara intrikat och dubbel? . . jag tycker det redan står alltför tydligt måladt på hennes ansigte, Komministerfrun, Som erinrade sig att Linnea i sjelfva verket hade ett ansigte, som var olika, sedt ifrån olika håll, fann nu i hast att Rödings anmärkning var ganska riktig, och nästan skämdes att hon så länge kunnat vara blind derför. — Åh nog har jag, sade hon, för att återställa sin reputation som menniskokännare, bå