Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 april 1853, sida 1

Underrattelsen om det gresliga herrskapets snara äterkomst hade på gärdens solk i allmanhet ej verkat fördelaktigare an på Kuno. På den korta tid han haft husbondeväaldet hade han genom iakttagande af sträng rättvisa, oskrymtadt nit om de underhafvandes bästa och kloka anordningar förmått göra sin regering både älskad och aktad; allt skulle nu återgå i sitt förra skick, och det var att befara, att frukterna af hans bemödanden snart skulle blifva tillintetgjorda. För anständighetens skull måste dock husbondfolket emottagas på ett solent sätt — grefven hade till och med antydt att sådant vore hans önskan — och Kuno hade således att vidtaga åtskilliga anordningar, hvilka i sjelfva verket voro obehagliga, emodan allt hyckleri var honom motbjudande. Midsommarsaftonen var näst den sista han hade att tillbringa ensam med godsets folk, ty dagen efter midsommarsdagen väntades föräldrarne. . För sin enskildta del glädde ban sig så mycket mer åt midsommarsaftonen, som komministerns lofvat att samteliga infinna sig, och det var då han, kanske likväl för sista gången, fick vara Claras värd. Innan detta kapitel slutas, torde det ej böra förgatas att omtala, att då Clara och Linnea återvände från sin nattvandring, hade de blif