Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 april 1853, sida 1

så att landet skulle vara i stånd att trotsa hela verlden. Hvilket djupt ingripande inflytande återinförandet af denna skatt 1842 genom Sir R. Peel utötvat på landets finanser och kommerciella och sociala väl, vore allmänt bekant och med så mycket större tillförsigt kunde man nu på dess framtida verkningar bygga sina förhoppningar om reformernas fullständiggörande i Englands och dermed åfven i andra nationers handelssystem. I den förutsättning alltså, att det enligt husets och regeringens åsigt icke öfverensstämde med en behörig omsorg för det allmänna bästa att uppgifva denna skatt, måste han å andra sidan medgifya, att den icke riktigt väl egnade sig till att utgöra en fortfarande beståndsdel af sinanssystemet, med mindre ojemnheterna i dess fördelning undanröjdes, och ett försök härtill skulle bringa på tapeten ganska svårlösta sociala frågor, hvarjemte de från sjelfbeskattningsprincipen oskiljaktiga olägenheter aldrig kunde afhjelpas på ett tillfredsställande vis. Ehuru afgiften kallades en skatt, var den dock snarare ett inveckladt beskattningssystem. Ansloge man afgiftens totalbelopp till 5,600,000 L, skulle vå deraf vara 200,000 Å. Nu erlade jordagods och hus icke mindre än 2,400,000 L, eller yå:delar af hela skatten, och handeln och näringarne (trades) 1,800,000 L, eller ,3:delar, så att dessa begge kathegorier ensamt erlade de 3 af skatten, medan återstoden bärrörde från alla öfriga kathegorier af inkomster, såsom fonder, löner o. s. v. Han utvecklade utförligt de öfriga missförhållanden, som hade sin grund i det nu gallande systemet för inkomstsk. utgörande, och yttrade, alt det varit regeringens innerliga önskan att, angående denna skatt, gå till råds med den allmänna opinionen och ordna den i öfverensstämmelse med denna, men detta måste han i anseende till de dervid mötande oändliga svårigheterna betrakta som en omöjlighet. Under dessa omständigheter, hade regeringen kommit till den åsigt, att skatten antingen måste aldeles upphäfvas eller bibehållas i sin nuvarande gestalt, men att det dock vore önskvärdt att för närvarande bibehålla den, men blott såsom en tillfällig pålaga, hyars upphäfvande redan nu borde beredas och tidpunkten derför bestämmas. Han föreslog derför att förnya skatten för 2 år från d. 5 April 1853 efter det nuvarande förhållandet af 7 d. pr ; på 2 år från d. 5 April 18535 till 6 d. pr och på 3 år från d. 5 April 1857 till 5 d. pr K, hvarefter skatten skulle aldeles upphöra i April 1860. Men han föreslog derjemte att så till vida utsträcka skatten, att de hittills derifrån befriade inkomsterna emellan 100 och 150 skola under alla 7 åren belastas med 5 d. pr K, och att den äfven införes i Irland. Denna utsträckning af skatten kulle för de 2:ne första åren höja utbytet deraf till 5,845,000 L. Sedan öfvergick hr Gladstone till den öfriga delen af sin finansplan och föreslog, på den grund, att afseende borde fästas vid den allmänna åsigten att skattebörderna för hårdt drabbade intelligensen och dugligheten i förhållande till förmögenheten, att utsträcka afgiften å arf till alla möjliga slags arf, så att fast egendom icke längre skulle vara befriad från dess utgörande. Denna utsträckning beräknade hr Gladstone redan första året skola inbringa en ökad inkomst af 500,000 E, som senare skulle stiga till 2 mill. Vidare föreslog hr Gladstone att höja afgisten å spritdrycker i Skottland med 1 s. och i Irland med 8 d. pr gallon, hvilken förhöjning beräknades inbringa 436,000 L. Slutligen föreslogs införandet af en liten till 130,000 om året beräknad afgift för rättigheten att idka minuthandel. Hela beloppet af skatteförhöjningarne 1853—54 skulle utgöra 1,344,000 L, så att, med öfverskottet från förra året af 805,000 K, ministeren förfogar öfver en summa af 2,449,000 till skattelindringar. Såsom en ingress till detta kapitel föreslog han att staten, såsom ett vederlag för införandet af inkomstskatten och en förhöjd afgist a spritdrycker i Irland, skulle esterskänka godsägarne derstädes återgäldandet af de förskott de erhållit af statskassan under missvextaren. Denna skäuk belöper sig till den lilla nätta summan af 4) mill. L. Hvad de egentliga skattelindringarne beträffar föreslogs först upphäfvandet af accisen å tvål och såpa, hvarigenom statskassan skulle förlora 771,000 om året. Vidare föreslogs upphäfvandet af vissa stämpelafgifter å lifsförsäkringspoliser, quittenser, lärbrefr o. s. v. Hvad afgisten a annonser beträffar, föreslogs dess nedsättande till 6 d. pr annons, och i sammanhangå härmed proponerades äfven att bihang till tidningarne skola ——— U