Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 april 1853, sida 1

der ägt rum i hufvudstaden, hafva haft till följd, att många hus, hvarest arbetare bodde för billig hyra, hafva blifvit nedrifne, och att alltså arbetarne måste hyra andra lägenheter till högre pris. För att motarbeta denna olägenhet, meddelar Monitören, hafva 3 mill. francs ställts till inrikesministerns förfogande för att understödja de husägare, som inreda sunda och billiga bostäder i sina hus. En pariserkorrespondent i VIndep. belge förtäljer, att ett sällskap bildats med hr de Morny (kejsarens halfbror) i spetsen för anläggandet af 11 arbetarestäder. -— I lagstift. korpsen, som för öfrigt icke gör mycket buller af sig, har det ovanliga inträffat, att en liten tillstymmelse till opposition visade sig emot ett flottans officerare rörande lagförslag , hvilket, afseende en utgallring af äldre viceoch contre-amiraler, tros vara föranledt al regeringens önskan att ur marinen aflägsna en del högre, för joinvillististiska sympathier misstänka ossicerare. — Poirson, en af de utmärktaste lärarne vid College Charlemayne. har med förlusten af sin plats fått pligta för den frimodighet, hvarmed han motsatt sig förhöjningen af skolasgisten. — Den bekante Raspail, som suttit fängslad allt sedan Majtumultet 1848, har blifvit benådad under det vilkor, att han genast lemnar Frankrike. ENGLAND. London den 21 April. Vi gå nu att något utförligare redogöra för hr Gladstones finansplan och sedan visa huru den, för så vidt som vi kunnat utröna, blifvit bedömd af publiken och pressen. Första afdelningen af hr Gladstones berättelse innehåller en öfversigt öfver inkomster och utgifter. Räkenskaperna för det förra finansäret visade ett öfverskött af 2,460,000 L, men då dessa medel till öfver 3:delar åtgå för att fylla bristerna i redan i fjol voterade anslag, så kan rätta beloppet af detta öfverskott först utrönas genom en granskning af budgeten för det löpande året. Kalkylerade efter de hittills gällande normerna belöpa sig utgifterna för det löpande året till 52,183,000 och inkomsterna till 52,190,000 K. då öfverskottet utgör cirka 800,000 L. Sedan vidrörde skattkammarkansleren i största korthet sjöfartsförhållandenas reglering, de vestindiska koloniernas tillständ, och skattkammar-lånefonden. Beträffande den förstnämnda angelägenheten hänvisade han till de redan af handelsministern framlagda förslag, Vestindiska kolonierna betogos alla förhoppningar på realiserandet af deras önskningar beträffande socker-differential-tullarnes fortfarande och införandet af vissa tull-lindringar till deras förmån. Deremot gaf han dem, synnerligast Jamaica, ett vilkorligt löfte om statens borgen för lån till afbördandet af de med tryckande rentor löpande kolonial-skulderna. Hvad slutligen skattkammarlånesonden beträslade, så förklarade han sig emot dess upphäfvande, enär den afkastat en årlig nettovinst af 227,000 L. Derefter kom han in på det vigtiga kapitlet: inkomstskatten. Den första frågan, som mötte här, var, yttrade han, om denna skatt skulle genast upphöra eller icke. Han ville icke säga, att det var omöjligt; han trodde, att man kunde blifva qvitt denna skatt genom införandet af andra pålagor; men en sådan förändring ville regeringen ingalunda förorda. Han fäste husets uppmärksamhet derpå, att icke så mycket betydligheten af inkomstskattens belopp — 51 mill. ÅL. — som sastmer det system, på hvilket den är grundad, utgör dess kraft och betydelse. Hade inkomstskatten införts i början af kriget, i stället för först 1799, och sedan bibehållits efter dess slut, så skulle, enligt hans öfvertygelse, landet bättre burit krigskostnaderna, och dertill gjort ansenliga afbetalningar på statsskulden. Bibehölle man inkomstskatten, så försäkrade man sig om en resurs, som, i fall olyckligtvis ett krig utbröto, skulle göra det möjligt att uppsätta en arm af 300,000 man och en flotta med 100,000 matr.,