Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 april 1853, sida 1

Il — —ä—ä—t— DCwr —— — —— låt några år gå, och Claras kinder, som nu. äro så friska, skola sjunka in och förblekna, hennes ögon skola förlora sin glans . . . hyem skall då bry sig om henne? Men hon har ju fått en god uppfostran, så att hon nog kan få employ, äfven om hon skulle bli ogift. Ja som en gammal guvernantska, ja! det är just en skön framtid! att vara aktad som den första af pigorna . . . ja kanske sämre till och med .. man ser väl hur sådana haret. Hvem skall då beskydda henne? hvem skall dra försorg om henne på hennes ålderdom? nej en arlig mans hustru står alllid pallen, hon, och skulle olyckan vara framme, och hon blir enka, och det blir smått för henne och barn, så har hon ändå ingenting att förebrå sig, men är hon högfärdig och förkastar det som bjuds, så skall hon ångra sig . . . men då är det för sent! Och skulle kanske Clara vara för god äåt Rödingen? det ser nästan så ut som du tyckte det. På hvad vis skulle hon vara för god? är han inte prest och hon prestdotter? att hon kan pladdra tyska och franska kan vara bäde bra och illa, men inte kan det komma henne till måtta som gift hustru. Sköta ett hushåll kan hon också, och det är hufvudsaken. Ja ja, som jag säger, Clara skall nog sta sken i vackra hand . . . låt vara att hon