— Åh det var mycket, det, som jag inte så noga kommer ihåg, men ..! — Men? — Hm! du får nog lösning på gåtan en af dagarne. — lag förstår dig inte. — Det förstår jag grannt, sade komministerfrun, men nu till att börja med vill jag bedja dig vara artig emot magistern och så förekommande som man brukar vara emot en . .. — En sacri ministerii adjunkt! ja visst! och det tänker jag inte underlåta, men att rent af krusa för honom, deri ser jag intet skäl. Eller skulle jag kanske vara mera artig emot honom än jag är emot sjelfva unga grefven? — Till och med det. — Nej nu vet du inte hvad du säger ... först och främst är unga grefven vår patron, och för det andra är han en förnäm herre, van att lefva i stora verlden ... dessutom tycker jag särskilt om honom, för han är just som jag vill en menniska skall vara. — Ja, ja, nog vet jag att du har förkärlek för unga grefven, men få se . . . endera dagen kommer du kanske på andra tankar. — Hur så? hvad har du för anledning till det? skulle unga grefven ha några odygder som jag ej känner? det tror jag inte.