Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 april 1853, sida 1

tillade han, lugnande sig, hvarsör skall man tro det värsta om menniskor . . . grefven iakttager ju alltid mot Clara det mest aktningsfulla uppförande. -— Det är godt och väl. Men i det lugnaste vattnet gå de största fiskarne. Hvem vet om inte herr grefven antar en sådan yta, blott för att så mycket lättare snärja henne? Eller tror du att de der visiterna på Ragnarsborg nu hela långa tiden varit förgäfves? — Nå, låt också vara att han lite smått tycker om flickan . . . sådant händer ofta ungdom emellan, och det kan snart vara glömdt. — Glömdt! när det är för sent, ja! på det viset brukar de unga herrarne glömma. Komministern stirrade framför sig. Det uttryck af frid och glädje, som förut hvilat öfver hans ansigte, hade på en gång flytt. Hvilka marter kunna ej åstadkommas al en — misstanka ? Komministern var ej tillräckligt fördomsfri för att lösgöra sig från den hos vanligt folk allmänna föreställningen, att en ren kärlek emellan personer af olika stånd och lefnadsvilkor är omöjlig. (Forts.)