Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 april 1853, sida 1

———— -—— att få lära känna landets språk — en kunskap, som alltid borde komma honom till nytta. Det skulle då icke hända honom — så som det dagligen hände sadren — att genom att tillbråka orden väcka löje hos dem som i språket hade grundligare insigt, och Sven hade alldeles ingen lust att låta skratta åt sig. en ännu en anledning förmådde Sven att så ofta tillfälle kunde erbjuda sig, besöka Floråns. Linnaeas syster, Thilda, hade, som man vet, dessa yttre fördelar, hvilka, heldst i de Yngre åren, i allmänhet gälla mer än de inre. Sven hade fattat tycke för henne, och besöken hos Linnba tjenade honom blott som en föreVaändning att träffa Thilda. Att Linnea äfven hade behag, hade knappast fallit honom in, men deremot kunde Linnta icke för sig dölja att Sven såg bra ut, och hade de öfriga egenskaper hvilka pläga slå an på en ung flickas hjerta. Visserligen hade hon redan från början så godt som afsagt sig alla anspråk på att bli älskad, men denna resignation var dock icke mäktigare, än att hon hos sig inrymde hoppet att det väl dock torde finnas någon som ätven kunde tycka om henne — en illusion, som väl måste anses förlåtlig, och hvilken för Linnea var detta så mycket mer, som verkligen alla tecken i början tycktes tillkännagifva, att det var egentligen hennes umgänge han