Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 april 1853, sida 1

Justitickanslerns utlåtande angående den föreslagna Handelsaktiebanken. Efter att hafva granskat bankofullmäktiges utlåtande, torde det vara skäl att ej förbigå hvad hr justitiekanslern rörande den föreslagna Handelsaktiebanken yttrar. Hans utlåtande omfattar icke blott de ifrån rattsförhållanden, eller måhända rättare sagdt, ifrån hos oss gällande lagstadganden, hemtade skäl, på grund af hvilka justitiekanslersembetet anser, att fastställelse å de reglor, enligt hvilka bolaget skulle bildas, icke kan meddelas; utan det behandlar äfven frågan, huruvida regeringen, i fall lagen anses tillåta en sådan fastställelse, under närvarande förhållanden och serskildt i afseende på bolagets ifrågavarande ansökning, bör meddela en sådan fastställelse. I det förra afseendet framhåller justitiekanslern, lika med riksens ständers bankofullmäktige, påståendet, att de tryckta eller graverade depositionsbevis, som i bolagsreglorna omtalas, äfven om de skulle vara skiljaktige med så kallade kreditsedlar, likväl måste anses höra till den art förbindelser, som i 5 af 1848 års lag om aktiebolag omtalas. Då nämnde lag ej får gälla för bankbolag, som sådana utsärdar, så anser justitiekanslersembetet att bolaget icke kan tillerkannas de rättigheter, som i 10 och 11 8S af lagen blifvit aktiebolag tillerkände. Man finner häraf huru lyckligt det varit för det parti, som vill monopolisera all bankoch kreditrörelse åt statsbanken, att få smyga in i aktielagen ordet: sörbindelser, i stället för de förut, i de angående enskilde banker gällande stadganden, alltid begagnade ord: sedlar, och kreditsedlar. Ått de flesta riksdagsmän, som vid riksdagen 1847—48 röstade för aktielagen, icke tänkte sig stadgandet gälla annat än kreditsedlar, torde kunna antagas, då 1846 års åberopade lag för enskilde banker icke omtalar andra förbindelser än sådane sedlar; äfvensom det är sannolikt att ingen tänkt på att man genom ordet förbindelser, ämnade bannlysa allt tryck i sten och koppar på blanketter till enskilte kreditpapper; helst numera hvarje större sabriksanstalt, hvarje större affärsman, begagnar och nästan är tvungen att begagna,