Bolaget har likväl i 11 S föreslagit, att reglorna för sådana filialkontor skola underställas Kgl. Maj:ts nådiga pröfning. Syftet af anmärkningen, närmare utvecklat i hr v. Hartmansdorffs reservation, är i den gamla äkta banko skråandan, att ej enskilde skulle få inrätta banker i samma orter der riksbanken har lånekontor, eller der gynnade intressen redan upprättat privataeller filialbanker. Oss förefaller det, som regeringen hvarken borde eller kunde begära en sådan beslutande rätt i en enskild banks angelägenhet. Att de reglor, som skola gälla för sådana filialbanker böra af reg. pröfvas är en följd deraf att bolagets allmänna reglor lemnats till regeringens stadfästelse, och således böra dessa reglor ej kunna af bolaget förändras för filial-kontoren. Men sjelfva saken, vidden och stället för en enskild bankassociations utsträckning medelst filial-kontor, är väl lika mycket dess ensak, som om en privat man vill låta för sin räkning en del af sin egen rörelse bedrifvas af en annan. Hvad angår 12 och frågan om rättighet för Aktiebanken att taga aktier i andra bankbolag, så synes oss att den varitalldeles öfverflödig. Om de andra bolagen medgifva, att stiftelser få vara delegare i dem, och om de ej fordra bestämda personers deltagande i delegarnes solidariska ansvarighet, så se vi ej hvartill reg:s tillstånd dertill för aktiebolaget behöfves. Att såsom bankofullmäktige synas åsyfta, en sådan rättighet skulle alldeles förbjudas, sinna vi deremot vara ett intrång i enskild rätt, liknande de många andra, som ifrågasättas i anmärkningarne.