Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 april 1853, sida 2

Clara för sramtiden iakttaga ett mera aktningssullt uppförande. En öfverilning bör ju kunna förlätas; Clara skulle få högaktning för honom genom hans ödmjuka och återhållsamma sätt emot henne. Och hvad han fast beslutat inom sig, var att Clara skulle bli hans maka. Väl insåg han att hinder skulle möta derför från föräldrarnes sida; likväl trodde han sig kunna ta för afgjordt, att när de en gång riktigt fingo lära känna Claras alskvärda egenskaper, och blefvo förvissade om, att deras son ej kunde bli lycklig med någon annan än henne, så skulle de ej längre tillstädja ståndsfördomarne att lägga hinder i vägen för en förening, som i det hela hade så mycket för sig. Att redan ett giftermål för honom bereddes på annat håll, visste Kuno ej, och de anledningar han hade att misstänka det, voro för svaga, för att tagas i betraktande Sjelf hade han, ehuru ännu ung, sett icke så litet af verlden. Italiens, Frankrikes, Tysklands skönheter hade han haft tillfälle att se, på hofven, i de förnämas kretsar, på theatrarne, baler, promenader — med många af dem hade han gjort bekantskap och funnit dem retande genom behag, intagande genom talanger, intressanta genom snille, men hos ingen hade han funnit så många egenskaper förenade, som hos Clara. Hos henne fannsj allt, som han funnit spridt