Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 april 1853, sida 2

torra bäckarne svällde af glittrande skum och dansade lefnadslustigt ned för skogsbackarne; der nere på rabatten hade blommorna rest upp sina slokande hufvuden, och höjde på raka stänglar sina mot solen öppnade kronor. Redan länge hade arbetet i trädgården varit så godt som sörgafves. Trädgårdsmästarens flitigt begagnade kanna hade ej förmått släcka den alnsdjupt förtorkade jordens törst; i den till en skorpa hårdnade jorden hade ännu dagen förut synts djupa remnor, och arbetet på åker och äng hade, såsom fruktlöst, måst afstanna. Nu var på en gång allt förändradt; ingen odräglig hetta förlamade mera arbetarens krafter, och de behöfdes äfven så mycket mera nu, då det gällde att återtaga hvad som var försummadt. Också infann sig redan tidigt på morgonen frälsekamreraren Åkersalt hos Kuno, för att emottaga hans befallningar, och efter honom fick direktör Florån företräde. I dag tror jag ungherrskapet skall få tillräckligt att göra, sade Floren, i det han uppgjorde en resume af de angelägnaste arbetena, och fortfor: (Forts.)