Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 april 1853, sida 1

H33:333AäAä — Fullmäktiges anspelning derpå, att Aktieban ken borde ingilva till kongl. stadsastelse ett utlåningsreglemente: hoc est, underkasta sin utlåningsrörelse dylika visa och nyttiga bestämmelser, som t. ex. Riksbankens, inskränkande lånetillgångarne inom särskilda grenar, så att den rörelse som behöfver förlag, ej kan få den för det att medel skola ligga outlånta till andra rörelser, hvilka icke behöfva dem; eller inskränkande personalkrediten tilll vissa maxima, gällande lika för dem, som röra sig i stor eller liten handelseller fabriksrörelse; o. s. v. synes oss böra väcka ännu större förvåning; ty hvad Kongl. Maj:t har att göra med privata personers eller bolags utlånings-rörelse kunna vi åtminstone icke inse. Vi undre hvad de två i bankostyrelsen nu delaktige stora handlande i Stockholm sjelfve skulle säga, om regeringen ville bestämma vilkoren för deras disposition af egna och anförtrodda kapitaler! Banko-fullmäktige begagna en hel hop skenbara skäl, för att söka afleda den nya bankens plan att inköpa och försälja vexlar. De yttra, att om bankens aktiekapital kommer att uppgå till 12 millioner; om den får utgifva depositbevis, som förvandlas till kreditsedlar (2); om den kan bereda sig en stor utländsk kredit, så skulle Aktiebanken, då den äfven berättigas att drifva handel med vexlar, kunna utveckla en för icke endast R. St:s bank och realisations bestånd (?) ganska betänklig verksamhet, utan derjemte på affärsförhållanden i allmänhet utöfva ett vådligt inflytande. Icke nog härmed, befara fullmäktige ännu farligare följder, af en nära nog(?) okontrollerad styreldelegation. Denna kunde utgifva vexlar till ofantligt belopp, för att infria förfallna depositionsbevis, lemna förstärkningar till vidt omfattande spekulationer; sjelf företaga upphandling af publika papper, samt slutligen, då den utländska skulden skall betäckas, sakna andra utvägar än rexel-rytteriet tillgångars skapande genom trassering från en ort till annan, utan reel fond till någondera), hvarigenom vådliga kriser kunna framkallas och Aktiebanken sjelf, ester att hafva utspelt sin roll af mästare öfver kursoch myntvärde, till slut falla och i förderfvet jemte sig neddraga allmänt väl. Målningen är i sanning hemsk och upprörande. Man ser deraf, att 12 millioner svenskt banko, som fullmäktige bestämt till en million pund sterl., är nog att förstöra både vår riksbank, våra handelsbörser och Sveriges allmänna vål. Detta tål min sann att tänka på; och vi råda regeringen att noga se sig före; ty bankostyrelsen har genom sitt profetiska utlåtande tvagit sina händer, om en vacker dag vi råka i en krisis, som ej kan afhjelpas, då riksbanken ej är fri från medtäflan, då den ej kan uppträda såsom ensam köpare och säljare af vexlar. Är målningen sann, så kan rysske czaren, hvilken man för 2 år sedan sett med samma lätthet som han sänder sina ovänner till Siberien, försträcka sina vänner ibland franska bankens fullmäktige 50 millioner fr. i klingande mynt, när som helst, med en ångbåtsladdning silfverrubler, göra Sverige mera skada, än med Arr