Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 april 1853, sida 1

oo MM UV (MMM — Få se hur det här utvecklar sig, sade Kuno, som från en bergshöjd lät blicken göra en tur kring horizonten. Om ej alla tecken bedraga, så ha vi att vänta ett åskväder . . . få se om vi innan det bryter ut hinna hem . om Clara vill så skola vi skynda? Men till sin förundran fann Kuno att Clara hvarken blef förskräkt öfver hans förutsägelse, eller yttrade någon önskan att påskynda sin gång; tvertom syntes det som hon med välbehag skulle hafva dröjt qvar i skogen, under afvaktan af naturscenen. Kuno hade ej förr märkt detta, än han hastade att försäkra, att så snart han följt Clara hem, han sjelf ämnade att genast återvända, för att på spetsen af ett berg, på hvilket han häntydde med fingret, åskåda den förestående striden i naturen. I händelse af ett alltför starkt regn kunde han taga sin tillflykt till en grotta i berget, der man fullkomligt vore skyddad derför — han hade flera gånger gjort detta förut, och han brukade sällan försumma att från denna punkt njuta af det skönaste skådespel han kände. Man hade nu knappast några stenkast till foten af detta berg; skulle man först begifva sig till Ragnarsborg, så hade Kuno en lång väg för att komma till sin älsklingsplats. Clara kunde icke tillåta sig att förorsaka honom detta dubbla besvär i det dessutom vore oviss om