Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 april 1853, sida 2

AA c betraktat porträttet, sköt det till Clara, och alla samlade sig omkring henne, hufvud vid hufvud, för att se hur det lyckats, Clara med lika mycken förvåning som hänförelse sade: rhvad det är likt! — så förstod Linnta mycket väl den blick Clara fästade på henne, ty med en vink, som ingen mer än Clara bemärkte, biföll hon hennes önskan att bli egarinna af porträttet. — Nu var ordningen hos Clara sjelf att sitta — och samma spända intresse, samma träffande likhet, samma yttringar af förundran och bifall. Efter att hafva blifvit betraktadt samfäldt, gick porträttet ur hand i hand, och hvem undrar att det stannade i Kunos? Ett tu tre försvann han dermed, och länge måste han ha betraktat det för sig sjelf, ty det dröjde väl fem eller sex minuter, innan han åter blef synlig. När han slutligen kom tillbaka från sitt rum, medhade han en blyartspenna med ett utmärkt väl arbetadt guldstift, som han köpt i Paris. Han gaf det åt Linnåa, som en uppmuntran för hennes talang. Så gick tiden, och nar omsider efter supern I Nils kom öfver från Björkudden med en båt, för att föra hem sitt herrskap, fick han vända ensam om igen, ty Kuno hade befallt fram sin vagn, deri han sjelf förde hem komministerns, begagnade tillfället, som han sade, att skaffa sig motion, och så mycket