Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 april 1853, sida 2

nit en seger i solkthinget, i det detta förkastat sinansutskottets proposition att en ny paragraf skulle tillfogas sinanslagen, så lydande: Det verkliga öfverskottet för sinansäret 1853 —54 tillhör ensamt konungariket, eller alternatift, att det tillhör en för monarkien gemensam kassabehållning under vilkor, att de öfriga statsdelarne proportionsvis bidraga till densamma. Den första propositionen förkastades med 51 röster emot 35, och den sista med 48 emot 44 röster. Tråden till telegrafen under Bälterna har ankommit. Departementstid. innehåller ett utförligt dekret angående den med storhertigdömet Oldenburg afslutade traktat om furstendömet Eutins anslutning till Holsteins framtida tulloch bränvinslagstiftning. TYSKLAND. I Maj eller Juni komma tullföreningsstaterna att hafva en allmän kongress, å hvilken kommer att väckas motion om nedsättningen af tullen å utländskt jern, och man hoppas att vinna sydtyska regeringaree för detta förslag. I Preussen är man i begrepp att införa en skatt å jernvägar, hvilken beräknas inbringa staten en årlig inkomst af 167,000 Thaler. Karakteristiskt för Judarnes nuvarande ställning i Preussen är ett svar, som justitieministern har afgifvit på den af en underdomstol framstälda frågan, om Judar kunna adoptera barn af kristne. Svaret lyder nemligen sålunda, att en jude icke kan adoptera ett barn af en kristen, äfven om han förpligtar sig att låta uppfostra det i kristna religionen. ENGLAND. London den 9 April. Skattkammarkansleren Gladstones förslag beträffande en nedsättning i räntan å statsskulden går ut på att skapa 3:ne nya slags statspapper. Den I:sta klassen består i 34 25 obligationer, af hvilka, vid utvexlingen mot 3 24 obligationer, 824 skola motsvara 100 af det senare slaget, hvadan de lemna en ränta af 2,50 ZDessa obligationer skola först kunna inlösas efter 40 års förlopp. Den 2:dra klassens obligationer skola nominelt förräntas med 23 4; men i verkligheten gifva en ränta al 21 Z, enär de utvexlas emot 3 25 obligatoner i ett sörhallande af 110 till 100. Äfven för detta slags obligationer inträder inlosningstiden först — T SE Å — — efter 40 år. Den 3:dje klassen är den vigtigaste; den består i ett slags aldeles nya säkerheter, nemligen i skattkammarbevis, betalbara till innehafvaren och utgifna al pari; de skola sorrantas med 24 4 för de nästa II åren, med 24 4 för de följande 30 åren, och äro uppsägbara så väl från statens som innehafvarnes sida efter dessa 41 års förlopp. Det närmaste ändamålet med utgifvandet af dessa nya statspapper är invexlingen al vissa 3 4 papper af ringare betydelse, inbegripet de s. k. South Sea Stocks, inalles till ett belopp af 10 mill. e, emedan dessa papper äro obeqväma, sormedelst den förvirring, som de förorsaka i statsräkenskaperna. Innehafvarne kunna sjelfvälja hvilket slag af de nya papperen de vilja hafva, men inlösningen af de gamla papperen måste ovilkorligt ega rum. Utaf de 3:ne klasserna nya obligationer äro de tvenne förstnämnda uteslutande bestämda för inlösningen af de nyssberörda papperen. Den 3:dje klassen har deremot en vidsträcktare bestämmelse. Den skall tillika användas till att inlösa så väl de konsoliderade, som de teducerade 3 4 sonderna, antingen genom frivillig konvertering eller genom uppköp på fondmarknaden; äfven skall den kunna begagnas till inlösning af skattkammarbevis. — I ett längre anförande utvecklade skattkammarkansleren i underhuset den 8 grunderna för sitt förslag och sökte visa de fördelar, som derigenom borde tillskyndas staten. Nationalskuldens nominella belopp komme visserligen att förhöjas, men denna förhöjning vore genom föreslagna inskränkande bestamhingar så begränsad, att den icke kunde uppnå en större summa än 3 mill. E, och denna nominella, med en fortfarande minskning af räntorna törbundna tillvext vore ett obetydligt pris för grundandet af en 23 94 fond, hvilket icke på något annat vis kunde ernås. Huru stor besparingen årligen skulle blifva för staten, om denna plan sattes i verkställighet, kunde hr Gladstone icke så noga beräkna, men trodde sig kunna försäkra, att den skulle blifva betydlig. Under debatten, som följde på Gladstones anförande, kommo de mest stridiga åsigter i dagen. Några af de radikale medlemmarne, deribland hr Hume, togo sig på det isrigaste an denna finansplan, under det en del torier (Sir Fr. Kelly, Disraeli och andra) utan omsvep förklarade den för ett hjernspöke. An