Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 april 1853, sida 2

förekommer den till oreda lätt ledande möjligheten, att utgifva depositbevis i stället för att anteckna aktie-inbetalningarne å aktiebrefven, finna vi ej något behof, att genom föreskrifter inskränka depositions-rörelsen till någon viss andel af bankens aktiekapital. Det är depositrörelsen, som är den nyttigaste af hela bankrörelsen. I vårt land, der sparbanker ej emottaga större summor på ett namn, der är den enda medlet för dem, som börja inse fördelarne af hushållning och besparingar, att göra sina mindre kapitaler lätt fruktbärande — och dessa små bäckar, som tillströmma den stora nationella kreditsloden, äro de som mest af allt befrukta landets industri och solkets näringsslit. Dessutom, huru kan bankostyrelsen väl påstå, att vårt land är öfversvämmadt af sedelmynt ? Detta visar en anmärkningsvärd obekantskap med verkliga förhållandet. — Riksbankens och Privatbankernas rantelopande sedelmassa är icke större än hvad Riksbankens sedelstock ensam utgjorde under 1820-talet, eller omkring 30 millioner. Värdet deraf i specie eller hamburger banko är ej på långt när så stort, som bankooch riksgälds-sedelstockens före myntvärdets försämrande 1809, då den motsvarade 15 millioner specie. Hypotheks-föreningarnes löpande obligationer fylla ej skilnaden, och kunna ej gerna anses motsvara sedlarne. Deremot har folkmängden sedan 1800 ökats med nära en million, och vår produktions värde säkert med 50 2. I hela landet öfverklagas brist på rörelsemedel, och utan att bestrida, att ju kreditbrist deri har en stor del, kan det väl ej förnekas, då skatterna från landet utgöra i reda penningar mer än halfva sedelmassan, som måste inbetalas inom blott några månaders tid, samt millioner dagligen ligga borta i postremisser, 0. s. v., att den i folkets händer rörliga sedelstocken är alldeles otillräcklig, så länge ej inrikes vexelrörelsen kan något afhjelpa behosvet. (Forts.)