Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 april 1853, sida 1

har att vara förmyndare för enskilta inländsk: banker eller för utländska kapitalister. Der djupsinniga beräkningen af aktierna m. m. hvarvid Bankostyrelsen, oaktadt den dagligsluktuationen af pund-sterlings förhållande til svenska myntet, tror sig kunna bestämma var det till 12 rdr bko, liksom de bestämma du katvärdet för inoch utvexlingen i banken, ut visar emellertid huru räknekonsten kan a misstänksamheten förvillas. Men då fullmak tige tillika anföra, såsom en beklaglig omstän. dighet, att denna parallel uppgjorts (vi vete ej alt någon annan än fullmäktige sjelf uppgjor den) för att derigenom lättare sprida aktierna I i England och derifrån införskaffa kapitaler för hbankrörelsens bedrifvande, så att riket, utan at deraf vara i behof (?) ytterligare invecklas i er utländsk skuldsättning, genom hypotheksföre ningarne redan uppdrifven till den höjd, att anledningar tyvärr (!) icke saknas, att den: samma svårligen skall kunna i längden godtgöras annorlunda än genom omsättningar och nya skulder; då nodgas vi för vår del beklaga så inskränkta åsigter hos en styrelse, som Rikets Ständer satt att förvalta statsbanken: åsigter, som visa en sådan obekantskap med såväl landets behof, som med de enklaste begreppen om kapitalernas internationella välgörande verkningar, samt om statshushållningens, handelns och kreditens grundvilkor, att de beklagligen måste anses såsom mer än allt annat bevisande sanningen af den satsen, att Rikets Standers bank icke kan motsvara sordringarne på den mångsidiga verksamhet, som vårt land så väl behöfver. För att bevisa orimligheten af denna paniska fruktan för utländska kapitaler och utländsk skuldsättning, synes ej behöfvas mer, än att få svar på den enkla frågan: huru hafva väl de kapitaler uppkommit, som vi redan ega? Har detta ej skedt under en beständig utveckling af vårt lands produktion, förlagd genom handelns vinst på afsättningen åt utländningen och den kredit hos utländningen, som på grund af denna afsättning vunnits? År det ej just denna utrikes kredit och skuldsättning på fördelaktigare vilkor än räntevinsten af inrikes kapitaler, som efterhand ökat vår nationella förmögenhet, i bredd med en genom ökade kapitalkrafter tilltagande produktion? Det fordras en synnerlig okunnighet om våra egna ekonomiska och financiella förhållanden, eller ett envist vidhängande af förutfattade, origtiga begrepp derom, för att kunna offentligt uppträda med dylik klagolåt; helst då man väl ej kan förneka, att Sverige är måhända det i proportion till sin befolkning och sin nationalförmögenhet minst hos utländningen skuldsatta land i Europa. Vi kunna således ej gilla hvarken fullmäktiges misstankar, räknekonst eller farhågor; men äfven vi anse, att titeln svenska handelsaktiebanken bör af regeringen afslås; liksom vi tro, att aldrig denna allmänna titel bör få begagnas för enskllta företag eller inrättningar. Vi afse dermed mindre sådana utländska förhållanden, som uppskrämt bankstyrelsen, än den omständigheten, att denna titel lätt kan blifva inom landet en anledning till monopoliserande af anstalter, som under föregifvande att vara till allmän nytta, hufvudsakligast afse enskilt vinning. Man har sett huru titeln kongl. svenska aktiebolaget för jernväg mellan Köping och Hult, vållat missförstånd i utlandet; och huru titeln sCenska jernvägsbyrån synes hafva så förbryllat våre inhemske patrioter, att de knappast trott sig om att få tänka på en jernvägsanläggning, utan att vända sig till herrar v. Rosen eller Tottie. Vi kunna icke eller finna någon rimlig anledning, hvarföre ej bolaget skulle förändra namnet till Stockholms handelsaktiebank, eller något annat; t. ex. Phoenia, handelsaktiebank, då dess öde synes vara att först genomA2— — hvad inspektor Åkerfalt upplyste mig om, lära dessa penningar användas att unnfasfra en