Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 april 1853, sida 1

de. Kuno ville visst icke hindra mamsell Lovisa i utöfningen af sin välgerning, men då han varit alltför nära, för att kunna låtsa som han ej sett hvad som förehades, och han dessutom hade något att tala med herr Linjal, gick han rakt på de begge älskande, som begre blefvo röda som blod i ansigtet. Sde det var rätt, mamsell Lovisa! sade Kuno med bonhomie, hon upprättar hvad jag försummat — nog borde jag väl eljest sjelf ha kunnat komma ihåg, att herr Linjal gerna äter pepparkakor, — men ursäkta mig, bästa herr Linjal — jag är ännu så litet van vid att vara värd — hör, mamsell Lovisa! för att Jag i någon mån må kunna godtgöra min glömska — kom ihåg att hvar morgon lägga pepparkakor på skorpkorgen, då kasse bärs ned till herr Linjal — men appropos! det var bra att jag träffade herr Linjal — om jag inte derangerar herrskapet, så var god och följ mig ett ögonblick in i kabinettet, jag har någonting jag ville säga. Linjal lydde Kunos vink, och visste just icke hvad han skulle tänka. Var god och sitt, herr Linjal! Linjal satte sig. Hör, herr Linjal! sade Kuno, jag såg i går i rakenskaperne, att för hvarje qvartal står det innehållet å herrns lön tio rdr rgs. Efter