Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 april 1853, sida 2

lägg af: min bästa herr inspektor! — Ragnarsborgs nuvarande innehasvare tilltalade honom helt slätt och rött ni! och herr srälsekamrerarn kunde på sitt sätt ha rätt uti detta missnöje, ty då de underhafvande hörde gresven tilltala inspektorn på samma sätt som dem sjelfva, så tyckte de sig stiga till en viss jemnlikhet med honom, hvaraf naturligtvis blef en följd, att respekten minskades, och på samma gång det blef svårare att upprätthålla disciplinen. Icke heller var han rätt nöjd med grefvens många reformplaner i åkerbruket. En utmärkt skicklig landtbrukare, var det egentligen Åkerfält Ragnarsborgs egare hade att tacka för att egendomen uppbringats till det stora revenue den nu gaf, och sedan grefve Gyllenkrona sett det ena efter det andra af sina egna experimenter slå ofördelaktigt ut, hade han äfven efter hand öfvergisvit sina reformplaner, så att allt numera gick egentligen efter Akerfälts hufvud, ehuru grefven tillegnade sig äran deraf. En så mycket mera läraktig och anspråkslös elev hade Åkersalt i unga grefve Kuno. Denne hade redan tidigt insett Åkerfälts värde och mången gång, då fadren brustit i uppmärksamhet mot honom, hade han sökt godtgöra det genom att så mycket mera visa honom aktning och tillgifvenhet. Den nästan sonliga vördnad Kuno visade gub