Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 april 1853, sida 2

farvatten och hade order att afvakta vidare instruktioner. Man torde erinra sig, att en del korrespondenter för främmande blad för någon tid sedan blefyo arresterade och att flera af dem åter sattes i frihet. 5 korrespondenter äro nu instamda för den korrektionella polisen, anklagade för deltagandet i hemliga sällskaper; 4 af dem äro legitimister, den femte är republikan. Tvenne korrespondenter, begge legitimister, äro instamda för samma rätt såsom anklagade för spridandet af förbjudna skrifter. Åtalet mot de öfrige korrespondenterna, deribland Tanski och S:t Priest, har regeringen nedlagt. ÖSTERRIKE. Utrikesministern Buol-Schaumenstein har dekorerats af czaren, hvari man vill se ett bevis på att äfven i turkiska frågan Rysslands och Österrikiskes politiska åsigter öfverensstämma med hvarandra. Utom Cesar Bezard hafva några andra ungrare, de fleste s. d. Honvedsofsicerare, al krigsrätten i Wien blifvit dömda dels till döden, dels till flerårigt sastningsstrasl. De lisdömde hafva dock benådats med 20och 10-årigt skansarbete. Dessa olyckliga menniskors förbrytelse bostod i deras deltagande i Kossuths nyare planer och anknyter sig deras process till den som ägt rum i Pesth och der haft de 3:ne derstädes d. 4 Mars timade afrättningarne till följd. En hvar, som med någon uppmärksamhet följde tidningarnes berättelser om tilldragelserna under det senaste ungerska frihetskriget, torde erinra sig den djerfve och i sina företag ofta lycklige guerillachefen Rosza Sandor. Denne Rosza Sandor hade före frihetskriget varit anförare för ett af de talrika röfvareband, som alla tider oroat Ungern. Sedan Kossuth kommit i spetsen för sitt fosterlands angelägenheter, fick Rosza Sandor, på derom gjord ansökning, förlåtelse för sina föregående synder, mot det att han, enligt eget erbjudande, stälde sig och sin stridsvana, härdade trupp till regeringens disposition. Han utbytte således sin rol af röfvarekapten mot den af guerillachef och gjorde sig som sådan mycket fruktad af Österrikarne. Personer, som varit närvarande vid hans intåg i Debreczin straxt efter att han erhållit sin benådning och gått i fosterlandets tjenst, berätta att han inryckte i staden ispetsen för en talrik skara, ridande på de vackraste ungerska hästar, och att omedelbart efter höfdingen sjelf red truppens profoss med en silfveryxa på axeln. Honom sjelf skildra de såsom en kortvext, men starkt byggd man med ett ofantligt kolsvart skägg, som nästan betäckte hela ansigtet. Ögonen glänste som eldkol under de buskiska ögonbrynen. Hans löjtnant var deremot en högvext, ståtlig figur. Bland Rosza Sandors bedrifter intager eröfringen af Lagerndorf ett utmärkt rum. Han skall vid detta tillfälle med egen hand nedlagt 12 man. Efter srihetskrigets slut fortsatte han kriget emot Osterrikarne på egen hand, men för underhållet af sig och sin trupp fick han tillgripa sitt gamla handtverk, hvilket han dock troligen, så vidt möjligt är, endast utöfvar på Österrikarnes och deras vänners och medhållares bekostnad. Hans djerfhet är utomordentlig och flera gånger har han på ett nästan fabelaktigt sätt undkommit de honom hotande faror. Österrikiska blad påstå, att han äfven spelade en hufvudrol i de senaste resningsplanerna och skulle begynna den nya frihetskampen. Enligt en underrättelse, som Augsb. Allg. Zeitung meddelar från Pesth under den 29 Mars, har nu emellertid österrikiska regeringeringen utlofvat en belöning af 10,000 sloriner för den som lefvande eller död skaffar Rosza Sandor i dess händer. Summan är betådlig och visar hvilken vigt man fäster vid