Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 april 1853, sida 2

ru mindre: De öfriga fyra deremot presentera sig för första gången. Frälsekamrerarn Åkersalt — i dagligt tal för korthetens skull blott kallad o:kamrern — skulle man snarare trott vara en hofman från Gustaf III:s tidehvarf, än en inspektor. Han bar pudradt hår och stångpiska, var alltid mycket omsorgsfullt klädd, och var öfvermåttan artig, tilltalade aldrig sin hustru, utan att säga min nådiga vän, och krusade hemma hos sig med torparne på gården, om det var fråga om att gå igenom en dörr. Herr Linjal kallade han min värde eller värdaste herr bokhällare, allt efter som omständigheterna gåfvo anledning till, och besallte grefven honom att bestraffa någon af drängarne till exempel för lättja eller sturskhet, så efterkoms det, men alltid beledsagadt med ett: rjag skall ha den äran. Att kalla grefven sjelf för hans nåd hade han, oaktadt många tillsägelser, haft svårt att vänja sig af med. Han talade gerna om gamla gresvens tid — ty redan under Kunos farfars tid hade han varit inspektor på Ragnarsborg — med nya regimen deremot syntes han icke vara rätt nöjd. Mycket svag för att man skulle visa honom den uppmärksamhet han ansåg sig tillkomma, hade han funnit sig i detta afseende på senare tiden icke så litet manquerad. Gamle grefven hade aldrig tilltalat honom utan med til