Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 april 1853, sida 1

damälsenlig, och gaf då ej mer än som behöfdes, men ock ej heller mindre. I sitt lesnadssätt var Kuno högst enkel och tarslig. Han frukost, som han alltid intog klockan 8, bestod i en kopp kaffe med smör och bröd, hans middag af två, högst tre rätter tarslig mat, sin souper gjorde han allt som det föll sig, utan att låta duka åt sig annat än på skänken, ty han ville icke då sitta till bords. I sin klädsel var äfven Kuno ganska enkel. Man såg honom oftast i en grå jagtrock, likväl af temmeligen fint kläde, och med pressade hornknappar — om det öfriga af hans klädsel torde vara tillräckligt att säga, att den var beqväm och snygg. Vid de tillfällen, då han borde vara klädd med mera omsorg, utmärkte sig alltid hans klädsel för smak, och åt en så väl gjuten kropp som hans, var det ingen konst att göra kläder som sutto väl. Han måtte ta på sig hvad som helst, så tog det sig bra ut, och hände det någon gång att han tog på sig någon af kamraternas gamla rockar, så slog det icke felt att man fann den genska snygg och brukbar, hade man ock länge sedan lagt af den. Också gällde Kuno i toilett-väg som en föresyn för alla ortens ungherrar, ehuru kanske ingen brydde sig så litet om att briljera eller följa med moderna, som han, och då man hos skräddaren beställde sig en precist lika