Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 april 1853, sida 2

Utrikes Nyheter. DANMARK. Man synes icke göra mycken affär af prinsens af Noer protest. Fadrelandet förefaller den något driftig. Nämnde blad yttrar sig nemligen derom som följer: Prinsen förklarar sig aldrig kunna samtycka till att hertigdömenas i tiden och historien grundade förhållanden blifva tillintetgjorda; men, derest den bestämmelsen tilllogas Londonertraktaten, att Danmarks och Rysslands kronor aldrig kunna betäcka ett och samma hufvud, och derest hertigdömena återfå sina förra administrativa inrättningar, så vill hans Durschlaucht dock vara så ädelmodig att taga sin protest tillbaka. — Då man har professor Hjorts på erfarenhet grundade vittnesbörd för att hertigen är hvad man kallar en flotter Bursch, så är väl ingen grund till att betvifla äktheten af detta löjliga dokument. ITALIEN. En pariserkorrespondent i lIndep. Belge meddelar efter bref från Rom, att kardinal Antonellis inslytande är i astagande och att en kapuciner, vid namn Recanati, som nyligen upphöjdes till kardinal, möjligen kommer att aslösa honom i statssekreterarebesattningen. Antonelli är emot påfvens resa till Paris, Recanati sör den. Reser påfven till Paris, förmodar man att Åntonelli kommer att stryka på foten. För 7 å 8 månader tillbaka, berättar korrespondenten, emottog pålliga palatsets majordomus befallning att skaffa ett rum derstides till en fattig kapucinermunk, pater Recanati. Kardinal Antonelli blef underrättad härom och frågade påfven efter sammanhanget. Pius den 9:de svarade att han låtit kapucinern komma för att begagna honom som sin själasörjare. Ester ett par månaders förlopp inträffade, att Antonelli bland några papper, som påfven gifvit honom, fann anteckningar och anmärkningar af Recanati rörande de saker, hvarom papperen handlade. Nu såg Antonelli, att han hade en rival. Vid den kardinalutnämning, som ägde rum näst före den sista, sporde han påfven om Recanati skulle upphöjas till kardinal. Nasta gång, svarade Pius. Detta skedde äfven, såsom redan nämnts. Man är tillböjlig att tillskrifva Recanati frisinnade åsigter och man väntar att han kommer att spela samma rol i det heliga kollegium, som den gamle kardinal Micara. Pius sjelf, vill man veta, skall icke för alltid hafva ösvergifvit sina frisinnade idter och reformplaner. Samme korresp. berättar, att påfven, utan