Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 april 1853, sida 2

————— ——— jagtmark åt flera andra? Också såg man sällan Kuno ha något vildt med sig hem. Och eftersom han nu var så passionerad för jagt, hvarför kunde han inte fara till hofjägmästaren Klinkov på Johannisholm? Der var ju litet imellan stora jagtpartier, och han var ju till och med serskildt bjuden att deltaga i dem? Men i det fallet kunde han ju ändå få göra som han behagade. Hvad man likväl undrade på, var att Kuno blifvit så kyrksam. Ingen söndag var det, som han ej var i kyrkan. Och det var precist på samma vis med Clara. Men kunde man väl säga någonting derom? De voro ju lika andäktiga som någon annan, och fingo beröm af bondgummorna för sin fromhet. Aldrig såg man dem talas vid. Det blef slutligen husförhör med den roten, till hvilken Ragnarsborg och Björkudden hörde. Hvem infann sig der, om icke unga grefven? Att han nedlät sig att komma dit, det undrade man på, för man hade aldrig sett ett sådant exempel. Ått Clara var der, derpå undrade ingen. Och grefven var så stilla och uppmärksam, och lät examinera sig i katchesen, han så väl som nägon annan. Karlarne stodo på ena sidan, qvinnorna på den andra — det var i sin ordning. När husförhöret var slut, gick unga grefven åt sitt håll. Clara åt sitt. (Forts.)