inga, så var det ock detsamma. Öfversta paret utgjordes af sergeanten sjelf och prostinnan. I nästa led såg man unga grefve Kuno och fru värdinnan. Men redan vid bordet hade han bjudit upp Clara; hur skulle det gå? jo det gick ganska rigtigt så som grefven förutsåg, nämligen att gumman Sköld icke skulle orka att dansa upp och ned mer än ett hvarf igenom, och när sålunda allan rättfärdighet var uppfylld på hans sida, fick han ta sin Clara och fortsätta med henne sedan. Man hade formerat tvenne anglaiser, emedan icke alla kunde få rum i en. Rang och ålder afgjorde hvem som skulle få dansa i den första, i den andra syntes de, som ej gjorde anspråk på sådane företräden. Likväl såg man i den andra sekter Mandolin, som öppnade den med mamsell Laura Högstedt, men sektern tänkte med Caesar — hellre den förste i Caieta, än den andre i Rom. Äfven här hade sektern bättre tillfälle att lysa med sin talang som dansör. Då man i första anglaisen nöjde sig med att helt simpelt göra korset, började sektern i sin anglaise med en så höglärd och konstig tur, att det snart blef ett sammelsurium af alltihop, och naturligtvis gaf en sådan otymplighet hos de meddansande så myc