Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 april 1853, sida 1

AAAt —— Zeit., efter hvilken vi förut meddelat en skildring af Montenegrinerna och anledningarne till senaste kampen emellan detta bergsfolk och Turkarne. Obestridligen förtjenar dock den engelska tidningen, om den än skulle göra sig skvidig till ett och annat mindre väsentligt misstag, vida mera förtroende, än det nämnda tyska bladet, hvars uppsatser uti ifrågavarande ämne numera starkt vidlådas af den misstankan att vara skrifna i ryskt eller österrikiskt interesse. Men nu till saken. Furst-biskopen af Montenegro, Daniel, begaf sig i fjol somras till S:t Petersburg för att betyga czaren, grekiska kyrkans beskyddare, sin vördnad och få några vigtiga angelägenheter ordnade. Dessa angelägenheter ordnas efter furstens önskan och han återvänder till sina berg, med Rysslands råd och Rysslands guld, för att, utan föregående krigsförklaring, öfverrumpla turkiska fästet Zabljak och nedhugga dess besättning. Porten vidtager, efter erhållen underrättelse om detta anfall, nödiga åtgärder för att beskydda slätternas innebyggare, hvilka i århundraden mer eller mindre lidit af Montenegrinernes plundringar. Den general, åt hvilken detta uppdrag anförtroddes, är en man af energi och talang som militär, men icke infödd Turk. Han drifver Montenegrinerne tillbaka i deras berg, förföljer dem der och står blott 2:ne dagsmarcher från hufvudpunkten i deras land, Cettigne, då främmande inflytande kommer med i spelet. Under dessa operationer har Ryssland varit lika verksamt i Wien och London som vid adriatiska hafvet. Wienerbladen, i hvars spalter Montenegrinerna aldrig kallats än fribytare och tjufvar, börja nu tala om det förtryckta kristna folket, medan Times i London begynner profetera att tiden är kommen då turkiska riket skall delas. Detta visade snart från hvad håll vinden blåste, och medan ett sådant språk fördes af den fjettrade pressen i Wien och några medlemmar af den fria pressen i London, skickade Österrike grefve Leiningen till Konstantinopel för att afpressa sultaner inrymmelser. I detta ögonblick är engelska ambassadören, lord Stratford, frånvarande; franska ambassadören är icke eller der; sultanen är i penningeförlagenhet, och utan pengar kommer man ingen hvart; tillfället kunde alltså icke vara lägligare för Leiningen. Denne skrider raskt till verket, aftrugar sultanen allt hvad han önskade, får de militäriska operationerna emot Montenegro instälda, försäkrar sig om återkallandet från gränsen af alla i turkiska armåen tjenande flyktingar. Efter sålunda väl förrättadt ärende, skyndar han tillbaka till Wien, der han får en orden jernkronan) för sitt besvär. Här faller ridåen och slutar första akten af dramat. — Nu var det tid för despoten n:o 2 att uppträda på scenen, och ned från Odessa, der han afbidat det lägliga ögonblicket, seglar furst Mentschikoff till Konstantinopel. Medan de beskedlige turkarne med allt det lugn som tillhör profetens sanna söner betrakta ståten vid czarens agents intåg i turkiska rikets hufvudstad, gjorde, på rysk tillställning, ett antal ryssar och greker en demonstration för att välkomma czaAE