Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 april 1853, sida 1

Som bringa söretaget till nödig verkställighet och fullbordan. Vid detta blotta ordet om denna åsigt, hör jag re dan en mängd konservativa röster: ingen skuldsättning! — ingen Sstatsskuld! likasom de ropa öfver hvarje ny penningeinrättning sitt ve. Men utan penningar blifver all industri omöjlig och utan industri sjunker hvarje stat, hvarje land i förintelsens och glömskans natt och individen i fattigdomens och vidskepelsens mörker. Också finnes väl intet civiliseradt land, icke ens det despotiska Ryssland undantaget, med alla sina stillaståendet befordrande institutioner och fördomar, som icke främjar industrien och synnerligast med penningar understödjer den. Exempelvis vill jag nämna, att endast i Petersburg finnas banker med fonder af 30,000,000 silfver-rubel eller öfver 50,000,000 sv. bko. Hänföre vi denna åsigt till vårt jordbruk och vår jord, så vete vi och hafva litet hvar erfarit det procenteri jordbrukaren varit underkastad. Kapitalet har i Sverige varit och är till vissa delar ännu monopoliseradt, hvarom vår bankassociationslag bär tydligaste beviset. Att vidröra detta monopol, det envisaste och hätskaste af alla, är äfven liktydigt med en krigsförklaring till skråintressen och privilegier. Också, förrän principerna härutinnan klarna, förrän kapitalisten afstår från sitt ocker och sjelf blir industri-menniska, skall penningeoch kreditförhållandena icke kunna nöjaktigt lösas, utan hela vår industri, nu grundad på lånesystem å namn — i stället för valutor i varor och penningar — alltjemt missledas och störas af dess odlares bankrutter. Alt i denna sakernas ställning bryta för jordbrukaren en ny väg, har varit förlänadt Hypotheksföreningarne; och derföre hafva de äfven ådragit sig penningeoch privilesiimännens illvilja. Såsom medel för sina ändamål mäste de förstöra brocenteriet, derigenom att de upplåna och utlåna till sina intressenter penningar på goda vilkor. Deras högsta ränta har hittills varit 5 procent med tillägg af förvaltningskostnader. Derjemte hafva de förlänat vilkor, som ännu till allmännare nytta varit sällsynta i Sverige, då de så ordnat dessa transaktioner, att en hvar låntagare, endast med erläggandet af 6 procent, är om 403 år helt och hållet befriad från sin gäld. Jag frågar nu eder, mina herrar låntagare, om ni icke litet hvar hunnit tillräckligen inse nyttan af och skillnaden emellan dessa låne-operationer, genom hvilka vi, om vissa år, befrias från våra skulder, endast medelst erläggande af samma ränta, som vi före Hypotheks-föreningarnes uppkomst erlade till våra privata förläggare, utan att i detta sednare fall någonsin kunna afbetala en skilling på kapitalet. Jag frågar vidare, om icke de bestämda garantier Hypotheks-föreningarne erbjuda en hvar dess intressent till penningar och ouppsägbara lån, såsom motsats till de idkeliga uppsägningar och trakasserier jordbrukaren förut varit underkastad, icke hafva på det mest nyttiga sätt gagnat landets modernäring, jordbruket, som nu först börjat Iyftas till en höjd, som bebådar dess framtida storhet i vårt land. Jag frågar eder vidare, mina herrar, om någon af eder tycker dessa hjelpkällor orättvisa eller obehöfliga för jordbruksnäringen, då denna af all industri hittills varit den enda i vårt land, som icke egt någon allmännare och mot dess afkastning svarande tillgång i publika kassor (jag räknar icke här en tillgång af några millioner, som icke motsvara ett läns behof). Allmänna svaret härpå ligger redan såsom en erfarenhet för våra ögon. Hvarje provins i hela staten har nemligen snart försett sig med en Hypotheks-förening, och bruksegares hypothekskassa har utan ringaste motsägelse under många är ändamålsenligt och fördelaktigt understödt jernhandteringen i vårt land. — Huru skulle man väl inom jernbruks-industrien anse den, som motionerade Bruksegares Hypoteks-kassas upphörande? Och ändå vill man här tvista om Hypotheksföreningens nytta och befogenhet. — Men vår Hypotheks-förening är bland de äldre; distriktet rikt, och derföre höjer sig kapitalist-intresset djerfvast här, för att, om det segrar, kunna göra choque på andra provinsers Hypotheksföreningar och jordpruksintressen. Hvaraf kommer dock denna oro inom vårt eget bolag? IIvarifrån dessa upplösnings-projekter, som oupphörligt anfalla oss? Jo! vi nära inom oss sjelfva, i Hypotheks-föreningens egen organisation, stridiga intressen; — vi ega nemligen delegare, som äro insätA l F I