Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 april 1853, sida 1

skörd måste panterna naturligtvis utlösas. Det blef att stå i brunn, långhänga, tigga på fransyska, skriftas o. d., hvartill vanligtvis ungherrarne dömde, men flickorna tyckte att det kunde gå af med att sjunga en visa, stå på hufvudet — spikhufvudet naturligtvis, säga sin kärestas namn m. m., hvilket dock ofta förkastades såsom alltför prosaiskt. Äfven mera sinnrika och talangpröfvande pantlekar, såsom tyska baron, vaxkabinettet och sådant lektes, och utsågs vanligen i dem Kuno såsom ordförande — ett uppdrag, som han utförde till allmän tillfredsställelse. Och när slutligen det kom matbud, hade man en ansenlig mängd panter olösta, hvilka, för att undvika missbruk, af Sven Sköld undanlästes, för att lösas efter måltiden. I salen var dukadt ett stort hästskobord, rikt besatt med ljus, och ännu rikare med rätter. Fruarne gjorde ett slag deromkring, för att göra sig hemmastadda med placeringen, men ungdomen rusade samt och synnerligen in i gula rummet, der det var dukadt för dem. Som likväl der ej fanns plats för alla, så blef det ett hiskligt krusande för att förmå vissa att besluta sig för att ta plats vid stora bordet, hvilket skulle vara mera förnämt gubevars, och så intriguerade man slutligen bort Laura Högstedt, sekter Mandolin och kommis