Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 april 1853, sida 1

sarien Bosink, hvilken sistnamnde dock härdnackadt ville häfda sin rätt att vara bland ungdomen, men med Kuno var det ett alldeles eget förhållande. Så gerna han ville, så kunde han dock icke få följa sin böjelse att taga plats vid lilla bordet, utan måste nolens volens besluta sig att sitta på värdinnans högra sida, och emellan henne och prostinnan Högstedt. Han var således väl infattad, och kastade blickar af försakelse och resignation in i ungdomens rum, likväl icke glömmande de artighetens pligter han hade emot sina grannar. Men af konversationen med sin venstra granne hade han ej mycket besvär, för gumman Sköld satt icke mer än undantagsvis, sysselsatt som hon var med att skära för och se till att alla skulle så, och då hon en sex eller åtta gånger bedt grefven om ursägt att han hade en så oartig granne, samt hennes bestyr såsom värdinna vid hvarje rätt snarare ökades än minskades, blef hennes stol slutligen alldeles vakant. Man kan väl tänka, att ett bord med tjugu rätter mat ej är så lätt expedieradt, och tager man äfven härvid i betraktande, att serveringen på landet ej är den snabbaste, så var det ej underligt om Kuno, emotseende en evighet af frossande, kände sig något beklämd. Men vid tredje eller fjerde rätten gjorde ett inter