vens moderna, förmodligen i Paris försardigade, kläder, och slickorna för att jemnka sina schawletter i ordning och kunna visa sig mera till sin fördel. Kuno hade således emot sin vilja stört nöjet, men det varade icke länge. Med det lätta umgängessätt han egde, stod det icke länge på, förrän han hade gjort sig fullkomligt hemmastadd; han klappade om gumman Sköld, sade någonting förbindligt åt Maja, ursägtade sig hos fruarna, för det han kom i bonjour, men han hade ej gifvit sig tid att packa upp sina kläder, ruskade direktör Floren hjertligt i handen och lät kära mor i Kolsättra förstå, att hennes dotter vuxit till sig. Med tålamod hörde han på magister Anders Petter, när denne ordade om tidens stora ideer, språkade med ungherrarne Högstedt om Upsala, dit de skulle begifva sig nästa höst för att bli studenter, gjorde sig genom tillförordnade organisten underrättad om ingenting ännu var åtgjordt för orgverkets reparation, lade magister Röding i munnen det ena qvicka insallet ester det andra, och förebrådde Sven Sköld att han icke roade sitt fremmande. Emellertid knotade ungherrarne i hemlighet öfver att Kuno hade kommit, befarande att det icke skulle bli samma fart i lekarne som förut. Men man fick för en stund också annat att tänka på. Sergeanten tillsporde herrarne