Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 31 mars 1853, sida 1

ÖWC—77 EVI SILHIUDVGIV OVII See Läseriet i Orsa. Då för ett par år tillbaka läseriet i Orsa började väcka uppmärksamhet, företog sig den nyinsatte biskopen i Westeräs, hr Fahlcrantz, jemte det öfriga konsistorium i samma stad, att inför sitt höga tribunal kalla ett par af hufvudmännen för Orsaläsarne. En mera sannt presterlig biskop hade sannolikt föredragit att sjelf uppsöka den vilsefarande hjorden, för att meddela sig med de förvillade och gifva dem faderliga råd och varningar. Men den svenske hierarken fann det beqvämare att ålägga ett par af fåren en promenad på en 40 mil fram och åter, för att högtidligen affordra dem deras bekännelse och återsända dem med oförändradt sinnelag till sina hem. Ett romerskt-katholskt domkapitel skulle ha handlat alldeles på samma sätt. Följden af detta instämmande blef ock den man kunnat vänta — den blef ingen. De båda läsarne återvände, stärkte men icke rubbade i sin tro. Huruvida de af sin resa till Westeräs hemtat enahanda lärdom, som Luther engång hemtade af sin resa till Rom, känna vi ej, men anse det ej omöjligt. Alltså fortgick läseriet och antog en alltmer separatistisk karakter, hvartill väl isynnerhet misstroendet till deras auktoriserade — själasörjare lärer hafva medverkat, ett misstroende, hvilket vi ej känna huru grundadt det kunnat vara, men som dock för våra ögon blifvit förklarligt, då vi läst prosten Arborelii allt annat än kärleksfulla skrifvelser om allallingarne i hans församling. Separatismen har slutligen gått så långt, att Orsalasarne utsett sig egna prester bland sig sjelfva, hvilka för dem förrättat gudstjensten och åt dem utdelat sakramenterna. Nu måste den verldsliga makten anlitas på fullt allvar. Innan man ännu ens brytt sig om att försöka med att uppsända en allvarlig prest, som kunnat äga läsarnes förtroende, för att beveka dem att återvända till den borgerliga ordningen, nedsattes en kommittc, för att undersöka saken. Huru denna kommitte tillvallat sig en exsekutiv makt, då den låtit arrestera och på sångkärra hemföra tvenne oförvitliga samhällsmedlemmar, körsnärerne Hejdenberg och Forsell, hafva vi förut sett. Men kommitten har ej nöjt sig dermed. I likhet med de gamla inqvisitions-domstolarne eller med de Åkommissioner, som för omkring 160 år sedan nedsattes i norra orterna af vårt land emot den hexeri och trolldom, som der föröfvades, inmanar den personer i häkte och låter dömma dem till vatten och bröd samt uppenbar kyrkopligt. Med hvilken framgång detta utföres, synes af följande berättelse ur Fahlu läns tidning, hvilken tidning, i förbigående sagdt, visat sig temligen hätsk mot läsarne.