Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 mars 1853, sida 1

— — ———————————————— — ingen ville utsätta sig för att få skam af de andra, hvarföre det väl skulle vara en bra lat dräng, som icke var i skinnpelsen redan kl. 2 på natten. Clara var ensam hemma andagsförmiddagen, sedan de öfriga begifvit sig åt kyrkan. Det ullhörde nu henne att se om grytorna, och middagen — det var öfverenskommet förut — skulle vara färdig så fort man kom tillbaka från kyrkan, för det var bjudet på kaffe hos sergeanten, och således skulle man infinna sig på Lindkullen sednast klockan tre. Efter återkomsten och under middagen var det mycket tal om Anders Petter Skölds predikan. Komministerfrun tyckte att den var väl mycket högtrafvande; hennes man gillade den ej heller helt och hållet, men anmärkte dock, att så vore modet nu för tiden, och Stinas approbatur vann den alldeles intet. Hon hade väntat sig någonting helt annat. Salig prosten Tunlund var hennes förtjusning i predikoväg. Ingen visste att tala om, att i Odensvi funnits någon prest, som haft en så hög röst; och med egna öron håde hon vid lugnt väder, och då kyrkfönsterne stodo öppna, under Ragnarsborgstranden hört hur rösten slog emot bergen, så att man nära nog kunde följa med predikan. Att sålunda äfven varit, kunde man sluta af ett gammalt träkors, som just der var