Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 mars 1853, sida 1

5om utöfva solkets lagstiftnings-ratt, böra vara eniga om lagförandringarne: detta har redan af I oss blifvit erkändt, ehuru vi tro, att det säkert i de flesta fall skall blifva lyckligast både för h landet och regenten, om denne, i de fall då meningarne kunna vara långvarigt skiljaktige, witver den välbesinnadt ofterpifvande, hvarföre vi också icke inse någon så stor sara, å någondera sidan, hvarken af det suspensiva vetots antagande eller åsidosättande. Men vi nödgas fråga Sy. Tidningen, hvarest, eller i hvilket land, med det s. k. parlamentariska statsskicket, det finnes någon myndighet, högre än regent och representation? Icke finnes någon sådan, åtminstone icke i de få, eller rättare sagdt de enda stater, hvilka Sv. Tidningen egentligen antydt, såsom nog olyckliga att ega nämnde statsskick, nemligen England och Belgien m. sl. Under afvaktan på upplysning härom, vilje vi, såsom ett slut på denna artikelföljd, hvilken i följd af den orediga uppställning Sv. Tidningen för sin bevisning begagnat, måst blifva mera vidlyftig än vi önskat, fästa uppmärksamheten på en sak, som vi anse förtjena att noga betänkas. Vi hafva nemligen sett, icke endast å den motsatta sidan, ty det är lätt begripligt, då namnförvrängningen tjenar för dess afsigter, utan äfven i en del liberala blad, huru den i Frankrike, under revolutionen införda, under konsulatet fortsatta och äfven nu för kejsardömet begagnade allmånna rösträtten, förblandas med hvad man hos oss, vid representationsreformens förhandlande, såsom en kort och uttrycksfull term, kallat den allmånna valråtten. Vi hafva till och med sett en och annan tidning, genom denna förblandning, vilja begagna den förras hänförelse i Frankrike, såsom ett bevis emot den sednares ändamålsenlighet. Vi vilje icke förneka, att man kan räsonnera så här: likasom den allmänna rösträtten visat sig i Frankrike alldrig hindra usurpatorer af makten, att få majoritetens bifall till hvilka förslag de uppgifva för sitt eget erkännande och för nya konstitutioner, likaså skall den allmänna valrätten visa, att de väljande hylla och bifalla dem, som djerfvast uppträda såsom kandidater till orternas deputerade platser. Skillnaden är dock betydlig; och asven om det gällde direkta val af representanter, äro vi öfvertygade, att då dessa val ske i inskränktare kretsar, der en närmare kännedom af personer och förhållanden antagligen finnes, resultaten icke skulle ofta blifva så obetänkta, som de måste blifva, då genom ett helt folks allmänna rösträtt på en enda person, eller ännu mera då den inskränkes till blott bifall eller afslag åt hans redan usurperade välde, en verklig förbistring genom öfverrumplingen måste uppkomma. Men nu har, veterligen, ingen sådan allmän valrått någonsin hos oss varit allmännare i fråga: en eller annan enskild persons hugskott kan ju ej bevisa något! Tvärtom har man under sednare tidens reformsträfvanden, i allmänhet nöjt sig med en rätt betydlig inskränkning i valrätten, då för det mesta man antagit, att den bör utöfvas genom elektorer, hvilket ofantligt modifierar densamma, samt äfven gjort åtskilliga vilkor för rösträtten på dessa elektorer. Vi kunna således i sanning icke fatta huru man kan komma till den slutsats, att den hos oss yrkade utvidgade valrätten kan jemföras med franska folkets allmänna, och så osta olyckligt begagnade rösträtt (suffrage universel). Hufvudsyftemålet med de hos svenska folket länge närda, och som vi hoppas ej slocknade utan i lugnet sig snarare förstärkande, önskningarne för en representations-reform, har varit, att genom samfålda val af alla de solkklasser och medborgare, hvilka upprätthålla staten och familjerna, kunna sammansätta national-representationen af sådana rättskaslens, upplyste och vältänkande män, som ega nationens