—— —k—— — —— — — — — gick lätt under musicerande och samspråk om det dagen derpå förestående kalaset hos sergeantens på Lindkullen, hvilket man förespådde skulle bli särdeles lysande, heldst sergeanten fått ned sin son Anders Petter, som var ingenting mindre än skolprest i Stockholm — en mägta lärder man, som kunde både grekiska och latin, och ej heller satte sitt ljus under ena skäppo. Efter hvad man sport skulle Anders Petter visa Odensvi församling den utmärkelsen att predika annandags-högmessan, och det var således icke att försumma, att infinna sig i kyrkan, hvaråt äfven Stina, hvars tur det var att gå i kyrkan, äfven gladde sig mycket. Och för att nu riktigt hvila ut, på detatt man kunde vara så mycket kryare påföljande dagen och hålla ut hos sergeanten, der man väl visste att det skulle dra på natten, gick man till sängs redan klockan åtta. Femte Kapitlet. Julkalaset hos sergeanten. Andagsottan var allt hvad drängar hette i rörelse, för att fodra hvarandras hästar. Här och der hörde man sjungas den gamla visan: sOch Staffan han var en stallaredrang, och