Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 mars 1853, sida 2

—— lyckligt lugna utveckling:? huru vill väl Sv. Tidningen då inbilla oss, att endast denna personliga garanti varit och är syftet för det representativa statsskicket? Kan Sv. Tidn. på allvar tro sig kunna, på sådant sätt, undandölja för oss, att nämnde statsskick tvärtom åsyftar, att bereda samhället ,,en lugn utveckling, en af tillfälliga händelser i möjligaste måtto ostörd gång, just derigenom att folkets tänkesätt om sina behof och medlen att dem afhjelpa, dess förtroende till sina egna kraster, dess önskningar för tidsenliga samhällsförbättringar, blifva genom folkrepresentanterna framställda till offentlig och upplyst pröfning, samt redligt och öppet framlagda för en regering, som Lagen ålagt att upptaga framställningarne derom, samt att dels bereda, dels utveckla, dels äfven ovillkorligen verkställa hvad som nödigt anses? Vi våga påstå, att detta den Sv. Tidn:s försök blifver sruktlöst. Så långt har ännu det svenska folket icke låtit rycka sig in i den begreppsförvirring, som man från vissa håll söker sprida, genom öfverslyttandet på dess språk af de uppbyggeliga kejserliga sophismer, hvarmed det franska folkets opinioner nu för tiden hållas i en för usurpatorn behöflig förströelse. Oss undrar äfven när och hvarest icke hvarje parti vill för alltid bibehålla makten? Detta är ju fallet, såväl i envålds-staterna, som i de lagstyrda: om dessa sednare ej ega sådana sanna och starka representativa former, så väl som lagstistnings-, beskattningssamt allmånna hushållningsoch ordnings-angelagenheter, som för menighets-bestyren, att folkets stora majoritet lätt besegrar partiernas maktlystnad och kan intvinga dem på den bana, i hvilken staten anses, för det allmännas väl, böra sramskrida. Det vore derjemte interessant att se Sv. Tidn. uppgöra en liten his orisk jemnförelse mellan de envåldigt och parlamenlariskt styrda Staterna, för aft bevisa sin sats, att endast i de sednare sakerna gå på sned. Männe man ej af en sådan jemförelse skulle finna, att i de förra, (och Svenska Tidningens ,,representativa stat är de facto ett envälde) sakerna oftast gå rent af bakut? Men då Svenska Tidningen här, liksom vid de flesta föregående bevis för hvad det kallar det ,,parlamentariska styrelsesättets vådor och I olyckor, hufvudsakligen söker orsaken dertill i porti-våsendet, torde det vara lämpligt att vi anställa en liten räfst angående sjelfva grunden till detta partiväsende och huru i verkligheten partierna uppstått och sortsara. berigenom torde vi komma på det rena, äfven med begreppen om det rätta sammanhanget mellan representativ statsförsattning och parlamentarisk styrelse. Vi böra dock härvid er nra, att vi naturligtvis blott tala om de poltiska partier, som strida för olika åsigter rörande statens allmänna institutioner, yttre och inre politik, förvaltning, 1 0. S. v. Vi lemna helt och hållet åsido de partier, som blott hafva till mål dynastiska intressen och ansluta sig till regent-ätters, thronpretendenters, m. sl. personliga förhållanden. Vi förmoda ock att Sv. Tidningen icke har något häremot, då den väl ej lärer vilja inbilla oss, att regenten är upphöjd öfver och oberoende afÄ, äfven dessa sednare slag af partier. De andra partierna åter, såsom alla länders historia utvisar, hafva ytterst sin grund i enskila intressen, hvilka nnder tidens lopp och staternas utveckling, mer eller mindre sammanslatats med de stånds-. klassoeh korporationsintressen, som gynnade medelst privilegier, monopoler, undantagslagar, särskilda nådebevis, m. m. efterhand, i de vigtigaste af landets institutioner och vanligen på det allmännas bekostnad, lyckats att vinna en stor, öfvervägande inflytelse. För att bestyrka denna sats, beböfves väl icke mer, än att här återkalla i minnet de af historien allmänt bekanta förhållanden, hvarunder det europeiska furste-, adelsoch prestväldet utbildat sig; städerna uppstått, såsom från landehvodarna I flara afonandan annan che