genhet, förädla sina begrepp, mildra sina seder och fullkomna sina samhällsinrättningar. Att denna krast, för att fortgå till sin bestammelse, mäste undanrödja de hinder, på sramskridandets bana, som det gamla tillståndet qvarlemnat, innebär ingen sädan förstöring, ingen våldsamhet, inga sådana skriande orattvisor, som då det gama samhällsskicket grundlades. Tvertom lemna frihetskänslan och frihetsbegäret, hvilka under sin utbildning nödvändigt måste söka sin styrka i de allmänt menskliga rättsbegreppen, en borgen för förbättrings-arbetets syfte att undvika allt sådant. Men så vilja icke de intressen föreställa sig utgången, hvilka anse sig hotade och obilligt behandlade genom sordringarne. Inseende att deras inkraktade rättigheter hvila på orättvis grund, skygga de för hvarje, äfven den nödvändigaste förbättring och dessa 3 de, som vållat och ännu vålla partistriderna i våra samhällen; visst icke folket! I de länder och under de tider, då af många skäl folkens tänkesätt ännu icke kunde mera allmänt gifva sig tillkänna, eller då ännu genom de maktegandes våld och de intresserades list, allmänna opinionen hålles undertryckt, ser man dessa intressen strida sins emellan; och just dessa häftiga strider, detta ytterligare maktbegär, dessa våldsamheter af partierna, tillhöra dessa länder och tider. Der åter folkets allmänna tänkesätt haft medel att fritt uttala sig och utöfva inslytelse på styrelse och lagstiftning, se vi dessa partistrider småningom aftaga, och om än för det parlamentariska styrelsesättets vådor, ingenstädes de ännu kunnat alldeles upphöra, visa sig dock der tillstymmelser till en allmännare öfvertygelse, hvilken en gång måste blifva slutliga resultatet af väl ordnade solkstyrelser, nemligen: att det allmännas väl fordrar en försoning, och att denna med bibehållen ära och egen tillfredsställelse för alla intressen och. partier, endast kan utföras genom en uppriktig anslutning till det af friheten ordnade lagvåldet. Vi våga derföre ännu en gång åberopa, hvad som redan blifvit sagdt i början af denna artikel-följd (se N:o 39 d. 17 Febr., andra sid. första spalt) angående anledningen till partierna och deras skiftande välden i de representativt organiserade staterna. Parti-välde blifver en ren omöjlighet, der en sann folkrepresentation finnes: men villkoren för en sådan äro att den fullkomligt utgår från folkets samsalda förtroende, samt att den således, såsom ett uttryck af folkets allmänna tänkesätt, måste aktas och äras af landets regering. Se der hvarföre man ock städse finner parti-interessena strida emot en, i sådan anda, fullkomligt utförd representations-reform.