Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 mars 1853, sida 2

bestyret att öppna en butelj, ty det menade hon att ingen utom hon förstod sig på, och medges måste, att hon deruti var slängd. Gumman tog sålunda det nu blankskurade tennstopet och ölbuteljen, och gick ut i förstugan, för att förekomma olycka. Det small, gumman vände hastigt upp och ned på buteljen, och ölet, hvars kraft att spruta öfver på sådant sätt var tyglad, gjöt sig med fart i tennstopet, som dock icke på långt när kunde rymma hälften af buteljens innehåll, hvarför, när fradgan stod öfver brädden, korken åter isattes, och gumman gick in med kannan. Få nu se hvad du säger, sade hon åt sin gubbe, som icke var sen att fatta det honom räckta ölstopet. Komministern blåste af det öfversta af skummet, lät det öfriga sätta sig litet, och förde derpå kannan till munnen. Gumman betraktade honom härunder uppmärksamt. Han smakade först helt litet, visst icke så mycket som en mun full, och gjorde en paus. En rörelse med läpparne och tungan häntydde på en viss smakens meditation. Resultatet af denna var yttrandet jahal! som just hvarken kunde tagas för ett gillande eller ogillande. Han smakade ännu en gång, och nu en liten störrre klunk. (Fortsättn.) L.ie