Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 mars 1853, sida 1

sätt återlemna; och hvad annat är depocitioner?) 4) att låna ut dessa egna och lånta eller med sådan rätt emottagna penningar, huru han helst behagar, emot ända till högsta lagliga ränta, och till och med att göra till vilkor för lånet, att räntan betalas förskottsvis; ) och hvad annat är väl ett bankbolags utlåningsröI relse? Det är ju hvarje enskild mans sak, att, på grund af förtroende eller egen fördel, ingå i afhandling med den andre; och för en bankir-rörelse af enskild man eller enskildt bolag, med solidarisk ansvarighet, erfordras således, de jure, ingen särskild tillåtelse, intet privilegium. Oaktadt allt detta hörer man nu en hop anmärkningar, den ena absurdare än den andra, deröfver, att ett bankbolag vill upptrada med en rörelse, som enligt lag hvarje enskild har rätt att ensam bedrisva. Ån vill man ej låta ett sådant bolag emottaga penningar på uppoch afskrifnings-räkning eller såsom deposition, emedan det kan draga till sig penningar, som eljest ingå till riksbanken, till andra banker eller till enskilte; än vill man det skall förbjudas, att få taga högre ränta än under den högsta lagliga, samt ej förskottsvis; än vill man att bolaget ej skall få, liksom hvarje enskild, utfärda vexlar, eller uppköpa vexlar eller räntebärande obligationer, emedan det då kan bemäktiga sig all vexelrörelse, tillskapa fond-spel; 0. s. v. Med ett ord, derför att här framstår en bank-association, som vill röra sig med tolf millioner, så skall den ej få göra det lika fritt, som en enskild bankir, med samma rörelsekapital, lagligen äger att röra sig. Ar detta förnuft — eller rättsbegrepp — eller aktning för andras lagenliga verksamhet? Eller liknar det ej, såsom om hos oss ännu enhvar trodde sig hafva rätt, så snart någet större kredit-företag uppstår, att på detta göra anspråk för enskild, icke på lag, utan på godtyckligt tvång grundad, vinning? Ja, såsom om hvarje sådant nödvändigt genast vore ämnadt till ett kadaver, som skall utläggas till rof för de hungrige lånekorparne? Eller skall man då alldrig begripa, att det är friheten, äfven i penning-, bankoch kredit-väsendet, begränsad allenast af de allmänna rätts-grunderna, som kan erbjuda oss sördelarne af associationskraftens utveckling, och derigenom gifva åt värt samhälle all den styrka, som af gemensamma omsorger, förenad verksamhet, allmännare förtroende, säkrast och snabbast framkallas. Ingenting bevisar mera den låga ståndpunkt hvarpå vi ännu befinna oss, i fråga om nyare tidens, onekligen i allmänhet på vida större erfarenhet och äfven med mera aktning för andras lagliga rättigheter grundade, associationsföretag, än de ständigt framkastade, utur förra tidernas histor a hemtade skrämskotten för vå) Då ett depositions-bevis icke är alldeles detsamma som skuldförskrifning eller assignation, kan det t. o. m. ifrågasättas, hvarföre det skulle behöfva vara egenhändigt skrifvet. Brefskr. anm. ) Veterligen finnes intet lagstadgande, ibland de i öfrigt föga välbetänkta, angående ränta, som förbjuder aftal om förskotts-ränta. Det är således lemnadt till kontrahenterna, och något prejudikat, att domstolarne förklarat sådant för ocker, är åtminstone mig ej bekant. Brefskr. anm. Error —