Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 mars 1853, sida 1

d — — — — —— e tre enda silfverskedarne som funnos i huset, stack in brod af trenne sorter i de sirligt brutna servietterna, satte på bordets midt stället med de nyss påfyllda peppardosorna och de krusade saltkaren, framflyttade stolarne, och när allt var i ordning, inbars den hvita, simmiga lutfisken på ett hvitt porslinsfat, omlindadt med en serviett, och med sin snipa, fylld med skirt smör och mjölksås för sarsräkning, ty han tyckte mer om sådan, hvilken sick sin plats på ena sidan om stället eller syrtouten, och på den andra ett fat med sötgröt, hvarifrån spridde sig en angenäm lukt af kanel, och till denna, i en terrin, mjölk, uppvispad med grädda. Äfven en späckad orre, en present af skogvaktaren på Ragnarsborg, prydde bordet, och der midt emot återigen ett fat med ugnsvarma smörbakelser. Komministern läste högt en bordsbön, och man satte sig. Lutsisken fick mycket beröm utaf far, men mor tyckte att den allt kunde ha tålt vid att ligga i litet längre. Gröten deremot befanns oklanderlig, orren var mör och prägtig, och man kunde icke nog beundra Stina, som lyckats så väl med den, då hon egentligen aldrig fått lära någonting, och smörbakelserna, som voro Claras verk, smälte i munnen med sin fyllning af äppelmos inuti. Man hade intet väl slutat, förrän man såg