Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 mars 1853, sida 1

Astt 2:t:::: 444481 w vä 2 New-York och Philadelphia, hafva i två å tre år varit hufvud-depöterna för guld, hvilket såsom vara kom från produktions-orterna, och såsom sådan, eller i form af mynt åter exporterades, för att i andra delar af verlden begagnas till ökande af industrien samt åkerbrukets och handelns produkter. Till England kom år 1852 ungesar 15,000,000 st. i guld, och importen i medlet af året var så stor, att engelska banken i Augusti månad såg sig i besittning af 23,250,000 bullion i depöt, en massa, betydligt större än bankens statuter fordra för dess säkerhet. I franska banken var vid samma tid ungefär lika mycket och penningvärdet hade i England sjunkit till 13 procent pro anno. Men snart fann guldet väg till andra delar af jorden för entrepriser af alla slag, och engelska banken äger nu endast cirka 18,000,000 i bullion. Till Australien har guld i myntform gått lika så mycket, som blifvit derifrån importeradt i guldsand, tackor (Nuggets) o. s. v., nemligen omkring 8,000,000 EK. — Emigranter, till ett antal af ungefär 100,000, hafva tagit mycket guld i mynt med sig ut, och köpmän funno engelskt guldmynt vara den fördelaktigaste valuta för att i Sydney och Melbourne köpa guld såsom vara. Retourer derför, bestående mest i guldsand, fårull och andra landets produkter, äro på vägen och flera millioner i värde skola inträffa här inom få veckor. Man antager, att under de sednaste fyra månaderna mera än 4,000,000 i bullion gått till Europas fasta land, för det mesta i följd af vexel-kursernas ställning, hvilken med fördel, tillåtit guldafsändningar till östra delen af Europa, emedan stora uppköp af spanmål af alla slag vid stränderna af Donau och Svarta hafvet för England c. blifvit gjorda. Men oaktadt reduktionen i förrådet af bullion från 231 mill. till 18 mill., som vi förut nämnt, är stocken ännu vid pass 3 till 4 mill. större än för cirka 18 månader sedan, — häraf förklaras således huru importen hit blifvit fördelad. Otvifvelaktigt blifver importen af guld stor under detta och nästa år, ehuru det, enligt sednaste underrättelser, icke fattas anledningar till den förmodan, att många geologers tanke icke är oriktig; de bevisa nemligen af erfarenheten, att då guld finnes rikligen på jordytan, skall det högst sparsamt eller aldeles icke träffas under densamma. Detta lands spannmålshandel, — i många hänseenden så vigtig för inoch ut-landet, är sedan början på detta år tryckt och utan lif. Den illusion som de tvenne sista månaderna af sistlidet år utbredde sig, af orsaker dem vi då nämnde, har försvunnit, och spekulation är icke mera märkbar. Man bör icke förundra sig deröfver att oro uppstod, fy importerna från utlandet voro 1852 mindre än 1851, — Frankrike lemnade oss föga eller intet, men förut mycket, och den inhemska skörden skulle blifvit dålig, hvilket dock icke är fallet, om den också icke kan kallas riklig. Samtliga utlandet lemnade oss under de båda sednaste åren som följer: