Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 mars 1853, sida 1

S— — —U—IU JzKT— — henne i hennes enslighet, derföre, att det kunde så utseende deraf, liksom sökte hon ensamheten blott för denna orsak, och att det således blott vore ett sint koketteri af henne, och hon dömde icke så alldeles orätt, ty det kunde icke undgå att snart väcka uppseende, att man ständigt och jemnt såg Kuno och Clara så der afsides tassla med hvarandra, och då afunden är en känsla, som är starkast hos barnet, och vid öfvergången från barndom till ungdom den lätt omklader sig till svartsjuka, så fanns derpå ingen brist i denna unga krets. Som Kuno var utan all fråga den vackraste och mest intagande af alla ynglingarne, så var det ej underligt, om flickorna — de åtminstone af dem, som fått någon aning om hvad kärlek ville säga — följde honom med ögonen, och här och der såg man äfven två eller tre al dem tillsammans, blickande i hemlighet deråt, som han och Clara voro, och hviskande sins emellan: se nu är han hos Clara igen, se nu är han hos Clara igen. Det var också icke utan att Kuno, när han någon gång ville slå sig ut för någon af de andra flickorna, vore det ock blott fråga om en uppbjudning till någon dans, han fick höra ett snäsigt nej, gå till Clara! och vid den ålder de blifvande skönheterne då voro, är man åtminstone mera upprigtig, än sedan verldserfarenheten trädt i