Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 mars 1853, sida 1

tänka sig, hvad Sv. Tidn. kallar parlamentariskt styrelse-sätt, utan att redan ett representativt statsskick finnes, och att det nämnde styrelsesättet icke finnes eller någonstädes uppstått, utan i följd deraf att regenten, ganska naturligt, ansett sig bäst belåten med att förena sig uti representationens allmänna åsigter, samt att till sina rådgifvare heldre antaga sådane män, som hafva det allmänna förtroendet och derigenom kunna utöfva en för staten nyttig inslytelse på representanterna, än att hemta dessa rådgifvare från hofkotterierna; o. 5. v. Det parlamentariska styrelsesättet innebär således äfven i sig maktens delning, emedan detta är vilkoret för all representativ Statssörsattning. Lagstistande, verkställande och dömande makterna äro der lika formelt åtskiljda, som vanligt, i de representativa konstitustionerna — men sambandet, det hvad vi skulle vilja kalla: det andliga sambandet dem emellan, är mera utbildadt och verksamt, än der allenastyrelsen eller enväldet anser sig kunna godtyckligt eller medelst maktspråk ordna under sig de andra statsmakterna. Der det Sannt representativa statsskicket så omfattats både af regenten och folket, att det blifvit reI presentationen, som med begges förtroende utöfvar en mäktig inflytelse såväl på regeringens System som på regentens val af rådgifvareperSonal, der måste ock de bästa garantierna sinnas för såväl enskildt som allmänt skydd — ty detta utgör helt naturligt högsta föremålet sör hela nationens fordringar; och under förutI sättning att representationen är ett sannt uttryck af folkets förtroende, kan den ej gäcka eller svika dessa fordringar, utan att vedervåga sitt eget anseende och utsätta sig för ett allmant ogillande. Att söka uppskrämma genom påståendet, att klasser och stånd icke skulle vara lika eller bättre skyddade, då det representativa statsskicket utbildats till en parlamensarisk inflytelse på styrelsen, än då regenten under en blott skenbar konstitutioneltI representativ statsform, utöfvar i verkligheten enråldsmakt, är derföre nu mera förgäfves. Ingen tror derpå, och de bevis Sv. Tidn. velat hemta från England, äro till den grad förfelade, att vi ej nu behölva derom inläta oss; ty rätta förhållandet både med jordbrukarnes ställning och städernas makt och partiernas strider i det landet har nu blifvit så pass kändt, och de lyckliga resultaten af engelska folkets allmänna tänkesätts inverkan på engelska parlamentet och på de af underhuset yrkade resormer, ja på sjelfva utbildandet af principerna för representations-sättets framtida sörbattrande, ligga nu så klara för Europas ögon, att alla som följa engelska folkets och dess regerings framskridande politiska utveckling, icke låta sig bedragas af utropen om det våld, som flertalet der skall utöfva mot en del samhällsklasser. Tvärtom är det tillräckligt kändt, att ännu i dag det finnes så pass mycket qvar af de gamla privilegierade bördsoch klassrattigheterna i England, att mycket ännu återstår för att flertalet af Englands besolkning skall komma i fullt åtnjutande af den inflytelse på regering och lagstiftning, som flertalet på goda skäl fordrar, och hvartill det geMu t RO ERROOROROOROUNUU U